Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Vi har mycket att vara stolta över när det gäller svensk förskola. Den stora utbyggnaden av förskoleverksamheten på 70-talet gav kvinnor möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och bli självständiga, mer ekonomiskt oberoende individer. På den tiden sågs förskolan kanske mest som en plats där barnen skulle vara när mamma och pappa var på jobbet. Mycket har hänt sedan dess när det gäller pedagogik, metodik och ambitionsnivåer - på både gott och ont.

I och med att våra små tillbringar alltmer tid i förskolan har också lockelsen för politiker ökat att forma barnen efter sina ideologiska och politiska tankar. Det har blivit allt vanligare med pedagogiska modeflugor i förskolan, inte sällan med en politisk slagsida.

Ett exempel på detta är det som kallas genuspedagogik. Det är ett samlingsnamn för olika metoder som syftar till att motverka så kallade stereotypa könsnormer. Detta område har i dag blivit ett vilda västern där en uppsjö av idéer och arbetssätt prövas och experimenteras med på våra förskolor och på våra barn. Det är metoder som oftast varken vilar på vetenskaplig grund eller beprövad erfarenhet, vilket skollagen kräver.

Än mer oroande är att olika typer av tvångsmetoder används flitigt inom området - eller så kallad motstyrning, som genuspedagogerna gärna kallar det. De anser att barnet redan lever under det tvång som könsrollerna skapat, och därför har de rätt att tvinga barnet att leka på ett annat sätt, leka med andra leksaker eller ha på sig andra kläder. Om din dotter envisas med att ha på sig sin prinsessklänning på dagis riskerar du att få en rejäl utskällning av personalen.

Sverigedemokraterna anser att förskolan ska vara en plats fri från pedagogiska experiment. Förskolan ska därför inte bedriva genuspedagogisk verksamhet så som den ser ut i dag. Förskolan ska låta barn få vara barn. Genom den fria leken får vi fria och självständiga individer.

Herr talman! Att i ett anförande lyfta upp alla våra förslag på förskoleområdet låter sig inte göras. Jag vill dock lyfta upp det om svenska språket i förskolan.

Sverige står inför stora samhällsutmaningar, och många av dem är direkt kopplade till den ökande segregationen. Här har förskolan en viktig roll att spela. Att behärska det svenska språket är den enskilt viktigaste faktorn för lyckad integration. Barn som inte gör det när de lämnar förskolan och tar klivet upp i grundskolan har stora svårigheter att lyckas med sin utbildning.

Det är därför alarmerande att vi gång på gång möts av rapporter om att förskolepersonalens kunskaper i svenska i vissa delar av landet är så undermålig att barnens språkutveckling blir lidande. Så kan vi givetvis inte ha det.

Regeringen borde därför än mer beakta vikten av det svenska språket i förskolan och överväga att all pedagogisk förskolepersonal ska vara certifierad i svenska språket för att få anställning. Regeringen bör också överväga certifiering i svenska språket för antagning till utbildning till barnskötare, förskollärare och rektor. Om inte personalen kan svenska ordentligt, hur ska då barnen lära sig språket väl?

Herr talman! Ett stort ansvar vilar på oss politiker. Svensk förskola ska ge barn bästa tänkbara omsorg, trygghet och stimulans för lyckat lärande och utveckling. Jag ser fram emot att under den kommande mandatperioden och i samverkan med övriga partier skapa de bästa förutsättningarna för detta.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrick Reslow och Robert Stenkvist (båda SD).

(forts. § 12)