Herr talman! Tack, Ciczie Weidby, för frågorna! Det är ingen hemlighet att Centerpartiet och Vänsterpartiet har fundamentalt olika syn på arbetsmarknaden. Men jag tänkte ta avstamp där ledamoten slutade.

Min poäng är just att arbetsmarknaden inte ser ut som den gjorde på 1970-talet. Vi behöver förändra arbetsmarknaden utifrån den tid vi lever i och utifrån de förutsättningar som vi har i dag. Kraven från arbetstagarna är andra. Min generation ställer andra krav på arbetsgivare än vad mina föräldrars generation gjorde.

Automatiseringen, digitaliseringen, coronapandemin – det är mycket som spelar en roll och som gör att arbetsmarknaden ser annorlunda ut i dag än tidigare.

Det stämmer att vi i Centerpartiet fick igenom mycket av vår politik inom ramen för januariavtalet på arbetsmarknadsområdet. Jag är väldigt stolt över att arbetsmarknadens parter kom överens, även om det givetvis var under press från politikens sida, vilket Vänsterpartiet säkert kommer att framhålla, så jag säger det redan nu. Men jag tycker att det är bra. Ibland behövs det press, och det behövdes i det här fallet.

Det som är viktigt nu är att reformeringen inte är klar. Det gäller att man hela tiden lyssnar på arbetsmarknadens parter. Jag har haft bra dialog med båda sidor som fackförbund och arbetsgivarorganisationer och så vidare. Det hoppas jag att regeringen också har, och att man ständigt kan förändra detta utifrån hur situationen uppstår.

Om det är något vi har lärt oss av de stora reformerna under de gångna decennierna är det att det inte räcker med att bara genomföra stora reformer, utan man måste också följa upp dem, justera dem och se vad som kan bli bättre. Och det tycker jag är viktigt att göra framöver. Det får väl vara min dröm. Men jag ska även säga att jag är väldigt stolt över mycket av det som vi fick igenom under förra mandatperioden.