Fru talman! Sverige och svensk demokrati både är och har under en längre tid varit en måltavla får våldsbejakande extremister. Det gör sig påmint på olika sätt, och hoten kommer från olika håll.

Lagen om särskild utlänningskontroll är en lag som gör det möjligt för Sverige att utvisa utlänningar som av Säkerhetspolisen bedöms utgöra ett säkerhetshot mot vårt land. Justitieutskottets betänkande om den årliga redogörelsen för tillämpningen av lagen finns till av en anledning. Det har funnits och finns ett politiskt motstånd till lagen som gör det möjligt att utvisa utländska säkerhetshot.

Motståndet har genom åren kommit från Socialdemokraternas regeringsunderlag i form av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som har velat avskaffa lagen helt och hållet och i olika former velat byråkratisera lagen till förmån för utpekade säkerhetshot.

Även i år finns ett särskilt yttrande från Vänsterpartiet, där den historiska kritiken upprepas.

Fru talman! Jag tittade lite i går kväll på hur kritiken har sett ut från Miljöpartiet och Vänsterpartiet, och för att ge en bild av det motståndet tänkte jag citera ur dessa två partiers särskilda yttrande från 2008.

Det särskilda yttrandet börjar: ”Lagen om särskild utlänningskontroll är enligt vår mening en diskriminerande lagstiftning som bygger på ett misstänkliggörande av utländska medborgare.” Yttrandet avslutas med att det är deras uppfattning att lagen om särskild utlänningskontroll ”borde avskaffas”. Detta undertecknades av de båda partiföreträdarna Lena Olsson, Vänsterpartiet, och Mehmet Kaplan, Miljöpartiet.

Jag ville bara belysa, fru talman, vilka personer och vilka partier som Socialdemokraterna frivilligt gör sig beroende av och vad dessa faktiskt har föreslagit i Sveriges riksdag.

Till skillnad från dessa partier, som velat underlätta utländska terroristers tillvaro i Sverige, har Sverigedemokraterna utgjort en tyngdpunkt åt andra hållet. Sedan vi kom in i riksdagen 2010 har vi förespråkat en rad skärpningar av lagen för säkra Sverige från utländska terrorhot.

Många av de förändringar vi föreslagit accepterades helt eller delvis först efter 2017, när Sverige väl hade drabbats hårt av ett terrorattentat utfört av en utländsk medborgare som med Sverigedemokraternas politik aldrig hade kunnat röra sig fritt i vårt land.

Fru talman! Redogörelsen som ligger på bordet ger en lägesbeskrivning och en förklaring till vilka åtgärder som vidtagits med hjälp av lagen. Kortfattat ger redogörelsen vi hanterar här i dag en korrekt beskrivning av att den största tillväxten av våldsbejakande extremism i Sverige bottnar i tidigare regeringars massinvandringspolitik och att lagen tillämpas sparsamt och kantas av tidigare kända svårigheter.

Det finns inget direkt att invända mot redogörelsen. Däremot finns det högt ställda krav från Sverigedemokraterna på att Tidöavtalets del som omfattar just lagen om särskild utlänningskontroll blir märkbart effektfull med vidare befogenheter, utvidgade förvarstider och djärvare bedömningar som tar mindre hänsyn till utländska terrorhot vid verkställande av utvisningar. Det måste till en kreativitet med exempelvis diplomatiska garantier som leder till beslut som gör vårt land säkrare.

Det enda jag kan ha en synpunkt på i redogörelsen, fru talman, är den nuläges- och framtidsanalys som görs över våldsbejakande islamistiska extremisters resande till och tillbaka från utländska konfliktzoner. Där bekräftas det att resandet i dag, till skillnad från för tio år sedan, befinner sig på en låg nivå och att det är oklart hur en eventuell nästa resandevåg kan komma att se ut. Där borde fler partier än Sverigedemokraterna kunna ge svaret: Resandet ska gestaltas genom intensiva tvångsutvisningar från Sverige på livstid.

Med det sagt, fru talman, är jag redo att lägga skrivelsen till handlingarna.