Fru talman! Det fanns en tid när brottsoffer, vittnen och andra var villiga att tala med polisen om brott som inträffat. Det fanns en tid när svensk polis hade hög uppklaring av grova våldsbrott. Det fanns en tid när brotten ofta kunde klaras upp med vanliga förhör och traditionell spaning.

Det fanns en tid när gärningsmännen oftast agerade ensamma eller kanske med någon kumpan. I stort sett var det solitärer som agerade ute. Det fanns helt enkelt en tid när organiserad brottslighet och kriminella nätverk var okända begrepp i vårt land. Sådant fanns i andra länder men inte här.

Det var otänkbart att vi skulle få det. Jag var själv med när man resonerade om det. Det verkade helt främmande för oss i Sverige att vi skulle få den typ av brottslighet som kanske karakteriserar länder som USA och Italien.

Det fanns också en tid när vi trodde att vi kunde förebygga brott med god välfärd och sociala skyddsnät. Det fanns en tid när särskilt utsatta områden var ett i stort sett okänt begrepp. Om det fanns något var de ett storstadsfenomen, i den mån de existerade.

Fru talman! Tyvärr är den tiden förbi. Nu breder den organiserade brottsligheten ut sig som en cancersvulst i samhällskroppen. Nu har vi en grov våldsbrottslighet med skjutningar och sprängningar som hela tiden eskalerar.

Nu har vi omfattande angrepp på våra välfärdssystem där miljarder försvinner ned i fickorna på kriminella. Nu har vi äldre som systematiskt luras på stora belopp. Bedrägerierna är omfattande.

Vi har nu en narkotikahandel som är på väg att flytta från gatan in på nätet. En stor del av den gatulangning som tidigare skedde sker nu på Tiktok, Snapchat och andra typer av plattformar. Nu sker människohandel och sexualbrott mot barn digitalt.

Nu har vi fått en tystnadskultur i det här landet där varken brottsoffer eller vittnen vill eller vågar berätta och än mindre peka ut gärningspersoner, något som självklart leder till en låg brottsuppklaring. Vi har en brottsuppklaring för grova våldsbrott i gängmiljö som numera ligger runt 20–25 procent. Det är såklart inte acceptabelt över huvud taget.

Det är bara att konstatera att den grova och systematiska brottsligheten är näst intill omöjlig att komma åt utan hemliga tvångsmedel. Krypterade chattar som Encrochat, Sky och Anom indikerar omfattningen.

Svensk polis fick god hjälp av utländsk polis när det gällde uppklaringen, som föregående talare var inne på. Vi kan konstatera att utan den hjälpen hade man inte klarat upp så många våldsbrott som man nu gjorde.

Man kunde via de avkrypterade chattarna konstatera att den narkotikahandel som förekom och den narkotikasmuggling som fanns och som förde in narkotika i landet var betydligt mer omfattande än vad vi tidigare trott. Den statistik som bland annat CAN baserat sig på visade sig vara väl i underkant.

Fru talman! Mot den bakgrunden är det givet att brottsbekämpande myndigheter och då främst polisen avsätter mer resurser till underrättelseverksamhet och spaning på nätet.

Den redovisning som vi talar om här i dag visar att avlyssning och andra tvångsmedel ger goda resultat och att beslut och godkännande prövas noggrant. Av egen erfarenhet vet jag att ingen är beredd att ödsla tid och resurser på ärenden med en dålig prognos.

Problemet svensk polis har i dag är närmast att bland det smörgåsbord av ärenden man har välja ut ärenden som man har bäst möjlighet att klara ut och som ger bäst utfall. Ingen ödslar tid på ärenden som är i stort sett omöjliga. Man vill ha en hög träffsäkerhet. Redovisningen visar att man sköter det på ett bra sätt.

Med detta sagt tackar jag regeringen för en bra och fyllig redovisning. Jag välkomnar regeringens initiativ att nu föreslå möjligheten att använda tvångsmedel i preventivt syfte och även ge polisen möjlighet att använda överskottsinformation.

Överskottsinformation är något som vanligtvis genereras när man använder hemliga tvångsmedel som avlyssning och där får man reda på andra brott som inte är direkt kopplade till det brott som var orsaken till att man fick använda tvångsmedel. Den ska nu bli möjlig att använda med det förslag som ligger. Jag ser fram emot att vi ska få den möjligheten.

Brottsligheten och övergången till en alltmer digitaliserad värld och ökade krav på bevisning kräver även en omställning av det brottsbekämpande arbetet. Vi kan nog därför förvänta oss ett ökat behov av hemliga tvångsmedel och en ökad kapacitet för att svara upp mot behovet.

Jag tror att de brottsbekämpande myndigheterna till stora delar måste ställa om och satsa mer på spaning på nätet – om vi ska kalla det så – i stället för spaning på gatan. Båda sakerna behövs, men det kommer att krävas stora resurser.

Om vi ska klara upp den brottslighet som vi nu har att hantera tror jag att vi måste – fast man kan tycka att det är tråkigt att det är så – acceptera att vi har ett samhälle där hemliga tvångsmedel är av stort värde för den brottsbekämpande verksamheten. På sikt är det den enda möjligheten för att vi ska få bukt med den grova och organiserade brottsligheten.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.