Fru talman! I dag ska vi ta ställning till ett förslag från regeringen om tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter. Det kan låta som ett torrt och tråkigt ämne, men för den som inte har levt under en sten de senaste månaderna är det här en i allra högsta grad relevant fråga. Den är så relevant att den under valrörelsen var en av de allra viktigaste frågorna att debattera.

Vänsterpartiets förslag har från början varit enkelt och konkret, nämligen att införa Sverigepriser. Många av de problem som vi i dag har att ta ställning till kunde ha undvikits om regeringen hade hörsammat vad både fackförbund och näringsliv nu efterfrågar.

Vi borde inte ha det så här, det vill säga en elmarknad där priserna på el löper amok, inte för att det råder elbrist i Sverige, utan för att det är elbrist i övriga EU. Regeringen har valt att vara fullständigt passiv inför denna situation. Det är till och med så uppenbart att elmarknaden inte fungerar att EU har valt att agera. Ministerrådet i EU beslutade i höstas om en förordning som innebar att företagens övervinster skulle beskattas. Förordningen började gälla den 1 december.

När regeringen nu äntligen behagar komma till riksdagen med ett förslag om att införa skatten kan vi konstatera att regeringen brutit mot EU-förordningen. Den ligger förvisso på den absolut högsta möjliga nivån som förordningen tillåter, men tiden som skatten enligt regeringens förslag ska gälla är för kort. Det här kan inte bara handla om slarv, det tyder på något helt annat.

Det är högst anmärkningsvärt att det kunnat bli så här. Som jag tidigare har anfört i replikskiften borde den här frågan vara ganska enkel. Dels för att EU-förordningar gäller som lag i Sverige, dels för att det redan finns ett liknande skatteförslag utifrån samma EU-förordning, vilket regeringen redan i höstas har hanterat och riksdagen fattat beslut om. Den gången handlade det om övervinster inom sektorn för fossila bränslen. Det berör Sverige i låg utsträckning. Men när det är fråga om den skatt som är tillämpbar för svenska elbolag, då är det enligt finansministern omöjligt att implementera förordningen i tid med respekt för grundlagens beredningskrav.

För mig är det en helt obegriplig slutsats. Finansministern har alltså själv lämnat en proposition så tidigt som den 17 november rörande just den här EU-förordningen. Varför var det möjligt att bereda den ena skatten men inte den andra?

Faktum kvarstår, oavsett om den anser att något är svårt, att regeringen inte står över lagen. Det som står klart för alla är att EU-förordningar gäller som lag i Sverige. Det innebär att oavsett finansministerns och regeringens rent ut sagt klantiga hantering av frågan måste skatten gälla från det datum som den EU-förordning den grundar sig på anger, det vill säga den 1 december 2022. Av det skälet har Vänsterpartiet väckt ett utskottsinitiativ i finansutskottet för att rätt ska bli rätt.

Utöver det blir den tillfälliga skatten som nu införs tandlös när regeringen väljer den högsta möjliga nivå på intäktstaket som förordningen tillåter. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om ett sänkt intäktstak för att i högre grad kunna återföra elmarknadens övervinster till elslutkunder.

Fler aktörer måste också omfattas av taket för marknadsintäkter om syftet är att begränsa övervinster på elmarknaden. Regeringen bör därför också återkomma till riksdagen med kompletterande lagstiftning i vilken övriga aktörer är skattesubjekt.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera följande. I stället för att hushållen i så hög utsträckning som möjligt får välbehövligt stöd, vilket är syftet med förordningen, är det bolagen som får jackpot. De enda vinnarna på det förslag regeringen lagt fram är elbolagen, som tjänar miljardbelopp – pengar som det är uppenbart för alla borde gå till hushållen. Visst är det typiskt att det bara råkar bli så när en högerregering styr landet?

Jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet.