Fru talman! Det var bra att Edward Riedl tog upp kapacitetsavgifterna. Regeringen har i flera omgångar sagt att man i stället för att få detta på plats – det har vi debatterat ett tag här, och vi verkar inte få några svar – har bestämt sig för att återbetala kapacitetsavgifterna till konsumenter och företag. Men det har man ju inte gjort. Trots att man fått besked om att småföretagare i vissa fall har gett upp i väntan på regeringen, trots ett rekordstort antal konkurser – som kreditupplysningsföretagen nu enligt uppgift direkt kopplar till förseningen av återbetalningarna av kapacitetsavgifterna till småföretagen – och trots rekordmånga varsel har man ändå inte lyckats få till återbetalningen förrän en modell nu ska vara på plats den 30 maj. Enligt uppgift i går kommer denna dessutom inte att komma företagen till del förrän i många fall nästa vinter, alltså efter den 1 november 2023 eller före jul 2023, inte 2022.

Det var just detta som pekades ut i den förordning vi nu diskuterar och som regeringen hänvisar till – att kapacitetsavgifterna ska kunna betalas tillbaka skyndsamt. Hur kommer det sig då, om regeringen prioriterat detta i stället för beskattningen av övervinster, som det heter, i elbolagen, att man ändå misslyckats så kapitalt och har fått göra om lagen så många gånger? Om det är detta man lagt all sin energi på, hur kan det då komma sig att dessa småföretag fortfarande inte får sina pengar?