Fru talman! Den svenska debatten har haft och har ett alldeles för stort fokus på vem som ska få komma hit och vem som inte ska det, i stället för att fokusera på hur vi ska skapa bästa möjliga förutsättningar för den som har skyddsskäl att komma in i och bli en del av vårt gemensamma samhälle. Tyvärr har regeringen påbörjat sin regeringstid på exakt det sättet. Pressträffarna om hur regeringen ska genomföra Sverigedemokraternas migrationspolitik har avlöst varandra, samtidigt som de stora reformerna för att få en fungerande integrationspolitik har lyst med sin frånvaro.

Regeringen behöver sätta fokus på integrationspolitiken. Sverige präglas sedan länge av en långvarig och allvarlig social klyvning, som ofta växer i stället för att krympa. Det är en klyvning som skär mellan människor och mellan platser, mellan dem som har utbildning, språk och yrkeserfarenhet och dem som inte har ett jobb, mellan å ena sidan välmående och företagsamma orter och å andra sidan utsatta stadsdelar och bruksorter. Friheten och möjligheterna i vårt land är alldeles för ojämnt fördelade. Man kan inte annat än konstatera att Sverige har stora integrationsutmaningar. Samtliga partier, även mitt eget, har ett stort ansvar i detta.

Jobb och språk är två förutsättningar för att bryta den sociala klyvningen. Det behöver bli enklare och billigare för företag att anställa nyanlända. Nyanlända behöver tidigt få lära sig om vårt svenska samhälle. Vi behöver ställa krav på den som kommer hit, men vi behöver också ställa högre krav på oss som samhälle och politiker att skapa bästa tänkbara förutsättningar för en välfungerande integration.

Jag tycker i ärlighetens namn att det finns en tydlig skiljelinje i svensk politik. Det finns partier i Sveriges riksdag och i regeringsunderlaget som tror att människor kommer hit med onda avsikter. Jag tror genuint att alla som kommer hit, som flyr undan krig och förtryck, vill gott. Man vill lära sig svenska och komma in i och bli en del av vårt gemensamma samhälle. Men många får helt enkelt inte förutsättningarna och hjälpen som krävs för att lyckas.

Precis som det finns ett gap i fråga om sysselsättning mellan utrikes och inrikes födda finns det ett gap mellan utrikes födda män och utrikes födda kvinnor. Integration är därmed också en fråga om jämställdhet. Här har vi mycket att göra. Särskilt utrikes födda kvinnor som har flytt från sina hemländer har haft svårt att snabbt komma i arbete. Den inledande tiden i Sverige domineras alltför ofta av att kvinnan arbetar i hemmet, vilket kraftigt minskar chansen att komma ut på arbetsmarknaden.

Det är viktigt med en tydlighet från samhället när det gäller grundläggande värderingar om människors lika rätt och värde. Ekonomiska ersättningar till hushåll, exempelvis bistånd, bör betalas ut jämnt mellan makar. Bemötandet från myndigheter måste också i högre grad spegla att samhället har samma förväntningar på kvinnor och män att integreras och komma i arbete.

Fru talman! Det är viktigt att inte bara svartmåla. Även om integrationsutmaningarna är stora görs det också väldigt mycket som är bra. För den som är ny i Sverige är föreningslivet, civilsamhället och de ideella krafterna många gånger helt avgörande. Där finns nätverk, kontakter och jobbmöjligheter. Civilsamhället gör otroliga insatser och vill många gånger mycket mer. Det behöver ges betydligt bättre förutsättningar.

När man besöker verksamheter runt om i landet som arbetar med ett tydligt integrationsfokus finns det alltid en gemensam nämnare för de mest framgångsrika insatserna. Det är eldsjälar som arbetar dag och natt för att integrationen ska fungera. Det är personer som brinner för sitt område och för att unga pojkar och flickor ska få en ljus framtid. Det är personer som brinner för att göra gott.

Sanningen är att eldsjälar inte är något som vi här inne kan fatta beslut om eller som vi politiker skapar. Men vi kan ge eldsjälarna mycket bättre förutsättningar. Vi behöver på riktigt se över hur stödet till civilsamhället kan bli mer långsiktigt. Det låter kanske som en enkel sak. Men jag tror verkligen att det på riktigt gör skillnad för integrationen.

I alldeles för många fall handlar det om kortsiktiga projekt som behöver mer långsiktighet och som kan införas i betydligt större skala. Sluta med projekt! Det är en enkel mening och en av de absolut vanligaste sakerna jag hör när jag besöker utsatta områden – sluta med projekt! Nu är det alltså dags att sluta med kortsiktiga projekt och skapa långsiktiga spelregler. Det förtjänar landets alla eldsjälar.

Fru talman! När vi pratar om utsatta områden är det enkelt att generalisera och stigmatisera. Det är många gånger en svår balansgång. Men det finns alldeles för många unga pojkar och flickor i vårt land som inte har framtidshopp. Pojkarna riskerar att redan i tidig ålder hamna i kriminella kretsar och ser tidigt enkla och snabba vägar till stora pengar. Det pratar vi ofta mycket om. Det är bra, för mycket mer behöver göras.

Samtidigt finns det en grupp som vi ofta glömmer bort och pratar för lite om. Det är de unga flickorna. Det är flickor som mer eller mindre bara får vara i skolan och i familjens lägenhet. Det skapar kortsiktigt och långsiktigt utanförskap.

Det behövs mer särskilda satsningar mot just unga tjejer. Ett sådant projekt besökte jag i förra veckan: IK Uppsalas Tjejbollen. Där står fotbollen i centrum. Men fotbollen är egentligen sekundär. Det handlar om att komma hemifrån och att få prata om andra saker än man gör hemma. Man får lära sig att det är okej att en tjej blir ihop med en tjej. Man lär sig om sina rättigheter som ung flicka, får förebilder och möjlighet att börja drömma om sin egen ljusa framtid.

Vi behöver också prata om unkna värderingar som begränsar unga flickor och pojkar.

Vi behöver också skapa trygghet för föräldrar när det gäller att låta sina barn röra sig i utsatta områden och släppa ut dem på gården. Vi behöver hjälpa föräldrarna och guida dem i att ge barnen bästa möjliga förutsättningar att uppnå sina drömmar.

Fru talman! Den svenska integrationen behöver bli bättre. Vi i kammaren kan stå och anklaga varandra i fråga om vems felet är. Sanningen är att vi nog alla har ett ansvar för de integrationsmisslyckanden som många gånger finns. Det är inte bara sossarnas fel, och det är inte bara Moderaternas fel. Vi har alla ett gemensamt ansvar.

Förväntningarna på nyanlända behöver bli tydligare, och förutsättningarna för att komma in i och bli en del av vårt svenska gemensamma samhälle behöver bli bättre. Nyanlända har ett eget ansvar, men vi har också ett stort politiskt ansvar. Integrationen är en av den här mandatperiodens absolut största ödesfrågor.

Med det vill jag yrka bifall till reservation 11.