Fru talman! Karwan Shahi Parvaneh är 23 år gammal. Han är en av de tiotusentals iranier som nu sitter fängslade under vedervärdiga förhållanden enbart för att han har utövat sina mänskliga rättigheter och protesterat mot den iranska regimens hårdföra och orättfärdiga förtryck mot sin egen frihetstörstande befolkning. Karwan är en av de politiska fångar som dessutom hotas av att dömas till dödsstraff som den fundamentalistiska iranska regimen både utdömer och börjat utföra på politiska fångar för att skrämma och kuva rörelsen för frihet och demokrati till underkastelse.

Det var inte så långt innan den moderatledda regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, tillträdde som protesterna efter mordet på Mahsa Jina Amini utbröt. Men de sammanfaller också, som min partikamrat Alexandra Völker beskrivit och ställt viktiga frågor om, med att Sverige som land har en särskild roll och ett särskilt ansvar som ordförandeland i EU detta första halvår 2023.

Både här i riksdagens kammare och i EU-nämnden är vi flera ledamöter, inte minst från Socialdemokraterna, som gång på gång lyft fram frågan om att Sverige ska driva på i EU för en terrorlistning av Islamiska revolutionsgardet, IRGC. Regeringen har med utrikesministern i spetsen visserligen uttryckt stöd för de fredliga protesternas krav på mänskliga rättigheter i Iran. Men det är trots allt en hygienfaktor för en svensk utrikesminister att göra det.

Den fråga som vi däremot inte tycks vara överens om är hur central terrorlistningen av revolutionsgardet är för att stödja det iranska folkets kvinnoledda frihetskamp.

Gång på gång spelas betydelsen av en terrorklassning ned av utrikesministern. Under månaderna som de modiga protesterna har pågått och mötts av besinningslöst våld har det inte, trots otaliga frågor i interpellationsdebatter, i skriftliga frågor eller i EU-nämnden, gått att få ett besked om vad som är den svenska regeringens åsikt oavsett vad som är möjligt att åstadkomma gemensamt i EU och om regeringen anser att revolutionsgardet är en terrororganisation som bör terrorlistas. Inte heller i svaret på Alexandra Völkers frågor kommer något besked om detta.

Jag noterar även att utrikesministern i sitt svar hänvisar till att listningar under EU:s terrorismsanktioner för att förhindra terrorism och finansiering av terrorism är juridiskt komplicerade. Men att finna exempel på hur revolutionsgardet hotar och begår terrorhandlingar både inom och utanför Iran är inte svårt, till exempel när vi ser hur IRGC hotar att genomföra attacker i och utanför Iran på journalister, demonstranter och andra som motarbetar det islamistiska iranska styret.

I januari ställde sig en överväldigande majoritet i EU-parlamentet bakom att EU:s medlemsländer ska driva frågan om en terrorlistning. Som Alexandra Völker beskrev har det även uttryckts av EU-kommissionens ordförande. Detta sker alltså samtidigt som Sverige är ordförandeland i EU och därmed har osedvanligt stort ansvar, makt och möjlighet att driva denna fråga i mål.

Efter att återigen ha tagit del av utrikesministerns svar om revolutionsgardet måste jag ställa frågan: Saknas de juridiska möjligheterna, eller saknas den politiska viljan? Tyvärr tycks svaret vara det sistnämnda.

(Applåder)