Fru talman! Tack, ministern, för debatten och för svaret!
Jag har tagit del av regeringens uppdrag om en nationell plan för att minska bristen på vårdplatser inom hälso- och sjukvården och tycker att det är ett bra initiativ. Det hakar i det arbete som den förra regeringen påbörjade, och jag tycker det är så vi ska arbeta. Det är alltså välkommet - absolut. Frågan är väl bara om det räcker.
I min hemkommun Helsingborg fylls ofta lokaltidningens insändarsida av historier från anhöriga som har sett nära och kära, ofta äldre, fara illa av att ligga i dagar i akutens korridorer. Och det är nog få som har missat historien om patienten som under julhelgen dog på akuten i Helsingborg - utan att någon märkte det.
Helsingborgs lasarett har också anmält sig själva enligt lex Maria till Ivo i flera fall då de befarar att den höga belastningen på akutmottagningen kan ha lett till en fördröjning av livsviktig vård, varpå patienter har avlidit. Inget annat sjukhus i hela landet har behövt betala så stora summor för överbeläggningar som Helsingborgs lasarett.
Region Skåne, som styrs av Kristdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna med stöd av Sverigedemokraterna, har nu lovat stort igen: År 2024 ska vården vara helt köfri i Skåne. Det är en bra ambition. Problemet är bara att de stora löftena inte infriats.
För det redan hårt ansatta Helsingborgs lasarett innebär det att det nu saknas 442 miljoner kronor i verksamheten. För Ängelholms sjukhus leder högerstyrets förslag till nedskärningar med 70 undersköterskor eller 55 sjuksköterskor på sjukhuset. Nedskärningar väntar också på Ystad lasarett när 155 miljoner fattas i högerstyrets budget.
Många av de satsningar som statsrådet lyfter är bra. Men det säger sig självt att när regionerna nu gör stora nedskärningar kommer personalen att få springa snabbare. Det kommer att finnas färre vårdplatser öppna, och patientsäkerheten kommer inte att kunna garanteras.
Långsiktiga lösningar är viktiga för att lösa krisen på sikt. Men tycker inte statsrådet ändå att det är problematiskt att regionerna skär ned på en sjukvård i kris? Och är det försvarbart att endast satsa 6 miljarder i generella statsbidrag i den situation som vi nu befinner oss i? Jag tycker inte det.
Vi socialdemokrater hade också gärna sett att regeringen tog ett initiativ med större anslag - en välfärdsberedning likt det arbete som gjorts inom ramen för Försvarsberedningen. Frågorna om personalförsörjningen, personalens villkor och hälso- och sjukvårdens attraktivitet som arbetsplats är så pass stora och komplexa, samtidigt som de kräver deltagande från både arbetsgivarorganisationer och fackföreningsrörelsen. En lösning kräver sannolikt också att vi mer långsiktigt ser över formerna för den statliga finansieringen.
Det här är naturligtvis utmaningar som Socialstyrelsen kommer att ha svårt att ta ansvar för inom ramen för ett uppdrag.
Vad anser ministern om vårt förslag till en välfärdsberedning?
(Applåder)