Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag hade förmånen att få verka tillsammans med henne i socialutskottet under förra mandatperioden. Många är de debatter som vi har haft sinsemellan om hälso- och sjukvårdens olika utmaningar. I många frågor har vi varit och är överens, inte minst när det gäller problembilden. Det råder en kris inom hälso- och sjukvården. Det handlar om en omfattande personalbrist, många års underfinansiering och en kass arbetssituation som leder till en omfattande platsbrist och därmed också brister i patientsäkerheten.

Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, riktar stark kritik mot regionerna för situationen på landets akutsjukhus. I Ivos rapport framgår att över hälften av de tillsynade sjukhusen varje vecka tvingas skicka hem människor från akuten trots att de hade behövt läggas in. Det framkommer exempel på hur personalen inte har förutsättningar att ge vare sig läkemedel, mat eller dryck i rätt tid.

Det råder brist på disponibla vårdplatser i samtliga regioner, och Ivo bedömer att patientsäkerheten helt enkelt inte kan garanteras. Samtliga av landets regioner har också aviserat att de kommer att tvingas göra stora nedskärningar på sjukhusen framöver och att de ser problem med bemanningen även på lång sikt.

Acko Ankarberg Johansson och den nuvarande regeringens alla partier lovade ju i valrörelsen stora reformer och tillskott till svensk sjukvård. Köerna skulle bort, och satsningar på vårdplatser skulle till. Förväntningarna var nog höga hos många av oss på att regeringen skulle leverera de satsningar som utlovats inför valet. Men när budgeten lades fram stod det klart att Sveriges Kommuner och Regioner endast skulle få ta del av 6 miljarder i statsbidrag, medan 13 miljarder svenska kronor gick till att sänka skatten för sådana som statsrådet själv och mig. Det sker trots att SKR varit väldigt tydligt med att det skulle behövas 20-30 miljarder för att ens bibehålla dagens nivå.

Fru talman! Nu vet jag att statsrådet kommer att säga att man satsar andra medel till regionerna. Man ger uppdrag till Socialstyrelsen och liknande, och det är bra. Men statsrådet vet precis som jag att det är långt ifrån tillräckligt. När personalen går på knäna, när patienter ligger i dagar i korridoren och när människor dör i väntan på vård är det inte tillräckligt.

Långsiktiga lösningar är bra. De behövs. Men i denna akuta situation finns förutsättningar för att åtminstone se till att inga nedskärningar görs på redan hårt ansatta sjukhus. Men då krävs det politisk vilja och ekonomiska satsningar.

I exempelvis Region Skåne drar det politiska styret, där ministerns parti ingår, ned på samtliga sjukhus, som redan lider av personalbrist och överbeläggningar.

Vad tycker statsrådet om att många regioner nu tvingas göra stora nedskärningar på redan hårt belastade sjukhus?