Herr talman! Vi debatterar vargen, en art som är upptagen på Sveriges rödlista och klassificerad som starkt hotad. Det här är en art som vi i Sverige från politikens håll har ett ansvar för att bevara. Vi har också bakom oss ett färskt globalt naturavtal som handlar om att vi ska stoppa utrotningen och vända trenden.

Om jag försöker hitta något glädjeämne i svaret skulle det vara att regeringen avser att vi ska leva upp till EU-rättsliga förpliktelser. Vargen ingår ju i art- och habitatdirektivet, och i och med vårt medlemskap i EU har vi också de här förpliktelserna att bevara arten varg.

Det finns många konflikter kring varg i Sverige, och där menar jag att det är vår uppgift som politiker att se till att det går att hitta vägar framåt. Det handlar om samexistens, och det handlar om förebyggande åtgärder för att se till att människor som på olika sätt drabbas av varg, som utsätts för upprepade attacker och som känner oro kan känna att de har stöd. Det ska finnas informationskampanjer, dialogprocesser, pengar att söka och ersättning att få.

Dessa frågor just kring de förebyggande åtgärderna och hur man kan få till en bättre samexistens är ofta Miljöpartiet ensamt om att lyfta i sammanhanget.

Det går inte att lösa problemet genom att skjuta bort vargen. Det bryter som sagt också mot våra konventioner och de olika mål som vi har antagit. Vargen är isolerad och inavlad. Det är en väldigt känslig population som vi har. Vi har i och med vårt EU-medlemskap också förpliktat oss att se till att vargen har en gynnsam bevarandestatus, något som kräver långsiktiga livspopulationer.

I det underlag som Naturvårdsverket tog fram 2015 bedömdes att en långsiktigt livskraftig vargstam skulle behöva omfatta minst 1 700 djur. Det nuvarande svenska referensvärdet på 300 vargar sattes för att motsvara en kortsiktig vargstam. Det här är en viktig skillnad mellan det kortsiktiga och det långsiktiga bevarandet av vargstammen. Även om man kan tänka sig att Sverige skulle kunna dela en långsiktigt livskraftig vargstam med Finland skulle rimligen Sveriges andel bli betydligt större än 300 vargar.

Min fråga till landsbygdsministern är därför: Hur ser ni på detta? Hur menar ni att tillkännagivandet om att sänka referensvärdet skulle kunna förenas med att uppnå en långsiktigt livskraftig vargstam?

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).