Herr talman! Allt fler röster höjs nu för att precis allt ålfiske måste stoppas. Längst fram i ledet står i vanlig ordning Miljöpartiet. Är det inte kärnkraft, bilar, flyg, skogsbruk eller gruvor som ska stoppas är det ålfiske. Vill Miljöpartiet ha ett samhälle där den ena näringen efter den andra stryps och offras på det symbolpolitiska altaret? Det vill inte vi.

Vi kan däremot konstatera att ålbeståndet har försvagats. Som ministern säger är det viktigt att vidta åtgärder för att värna ålen. Det ska göras i ålens hela utbredningsområde. Ett ensidigt stopp i Sverige löser inte problemet. Det skulle inte rädda ålen. Det skulle inte ens få någon effekt på ålbeståndet. Däremot skulle det helt säkert utradera den unika ålkulturen i södra Sverige. Vi vill värna både ålen och det lilla, kulturella ålfisket i Sverige.

Det svenska ålfisket är just småskaligt. Det är miljöanpassat, kustnära och hantverksmässigt fiske. Det bedrivs av små företag som använder sig av små båtar och passiva redskap. Det är ett kulturarv som bidrar till turism och gynnar omkringliggande näringar. Detta kulturarv behöver bevaras. Det innebär i sin tur att ålbeståndet måste värnas.

Det svenska Östersjöfisket av ål fångar i nuläget endast 1 procent av den utvandrande blankålen. Det innebär att Sveriges ålfiske redan är lågt.

För att värna ålen på riktigt behöver regleringar ske på EU-nivå. Det behövs inget totalstopp i Sverige, utan det ska vara åtgärder på en övernationell nivå.

Vi förbjöd fritidsfiske på ål redan 2007, men ålfiske pågår fortfarande i Europa, och bara Danmarks fritidsfiske är större än hela det legala svenska fisket. Vi ser positivt på att den nya EU-förordningen kommer att reglera ålfisket på europeisk nivå och därmed värna både ålen och det småskaliga ålfisket. Men ett nationellt förbud är inte rätt väg att gå.