STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är väldigt svårt att i en budget preparera för eventuella förslag som kommer att läggas fram i en utredning som man inte känner till. Det vore väldigt märkligt. Det är självklart så att utredaren kommer med sina förslag, som ska beredas och gå ut på remiss, och sedan ska regeringen ta ställning. Lägger man då fram förslag som innebär kostnadsökningar får det naturligtvis tas i den budget som läggs fram den hösten.

Nadja Awad försöker göra sig lustig och menar att eftersom vi har skrotat några utredningar innebär det att regeringen inte tar utredningar på allvar. Så är det absolut inte. Vi har valt att ta bort vissa utredningar - ibland för att vi har prioriterat annorlunda, ibland för att vi har tyckt att utredningarna varit rent dåliga. Det är inte konstigt, då det var en annan regering med en annan politisk inriktning som tillsatte dem. Men utredningen som ska komma med förslag för att motverka överskuldsättning tycker vi inte har varit oviktig. Den tycker vi är viktig, och därför har vi också låtit den fortgå. Självklart kommer vi att ta den utredningens förslag och slutsatser på mycket stort allvar.

En fråga som Awad lyfter upp är sms-lån. Jag ska inte föregripa regeringens ställningstagande, men jag tycker att det är en väldigt intressant fråga att titta på. När ger man sms-lån, och på vilket sätt sker detta? Ju mer lättillgänglig en kredit är, desto mer ökar självklart riskerna för en oansvarig kreditgivning. Detta kommer vi naturligtvis att titta på. Sedan får vi återkomma med vilka förändringar, om några, vi avser att göra.

Vad gäller de kommunala konsumentvägledarna är det inte någon obligatorisk verksamhet. Precis som Awad mycket riktigt säger har antalet kommuner som erbjuder konsumentvägledning minskat under senare år. Parallellt med detta har Konsumentverkets upplysningstjänst Hallå konsument ökat väldigt mycket i användning och utveckling. Många kommuner hänvisar till just den tjänsten. Vi får väl se om Hallå konsument kanske till viss del kan ersätta en del av det förebyggande arbete kommunerna har haft.

Däremot är budget- och skuldrådgivningen obligatorisk för kommunerna. Det är mycket möjligt att man skulle kunna bygga in en viss vägledande funktion. En del av de kommuner som har skrotat vägledarna har också lagt in det förebyggande och vägledande arbetet i just budget- och skuldrådgivningen.

Jag tror inte heller att vi får hamna i den fällan att vi blir helt fast i gamla metoder som vi alltid använt oss av. Det förebyggande arbetet för att motverka överskuldsättning är väldigt viktigt för att överskuldsättning över huvud taget inte ska uppkomma. Jag är dock inte helt säker på att konsumentvägledarna är det givna svaret på detta. Det kan finnas andra lösningar och andra sätt, inte minst med den alltmer tilltagande digitalisering vi ser i dag, att stärka det förebyggande arbetet.

Det är inte helt säkert att kommunerna är de mest lämpade. Det kanske är regionerna; det kanske är länsstyrelserna eller Konsumentverket. Inte minst kan det vara civilsamhället, för vi ska inte glömma att även civilsamhället har ett viktigt ansvar och uppdrag i detta. De får också 12 miljoner kronor av Konsumentverket för att ha en rådgivande funktion.

Det finns alltså olika aktörer som på olika sätt arbetar för att stärka det förebyggande arbetet så att färre människor ska ta alltför stora lån, framför allt lån som de inte klarar av. Konsumentverket är en del i detta, men det finns också väldigt många andra som är värda att nämna.