Fru talman! Social dumpning sker när en kommun får personer i behov av stöd att flytta till en annan kommun utan att personerna själva uttryckt en vilja att flytta. Det är ofta kommuner med hög arbetslöshet och en hårt ansträngd ekonomi som behöver överta ansvar och kostnader för personer som fått flytta från mer välbärgade kommuner.

Social dumpning är ett problem på riktigt för de personer som drabbas men också för kommuner som redan kämpar med stora utmaningar. Inte sällan har som sagt rikare kommuner uppmanat personer att söka sig till kommuner som har större utmaningar. Där finns möjligen lediga bostäder men, nu generaliserar jag, sämre tillgång till arbete och därmed också egen försörjning för de personer som tvingas flytta dit. De kommuner som redan har svåra utmaningar och sämre arbetsmarknad får ännu svårare att möta sina invånares behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statskontoret fick i uppdrag av den S-ledda regeringen att kartlägga företeelsen och föreslå åtgärder. Denna kartläggning har visat att social dumpning förekommer och att det får svåra konsekvenser för vissa kommuner och för de drabbade personerna. Det visar sig att de grupper som är mest utsatta för denna aktiva påverkan att flytta till en annan kommun är nyanlända och personer med missbruk eller andra sociala problem.

Så kan vi inte ha det. Vi behöver agera nu för att stoppa den sociala dumpningen.

I början av sommaren 2022 tillsatte den S-ledda regeringen en utredning som fick i uppdrag att föreslå åtgärder för att motverka social dumpning. Två dagar före julafton lades den helt utan förvarning ned. Regeringen har gjort en prioritering och ansett att utredningen om social dumpning inte är prioriterad. De personer som blir utsatta och de kommuner som får ännu tuffare utmaningar tror jag inte håller med regeringen om att det här inte är en prioriterad fråga.

Ärligt talat har jag lite svårt att förstå detta. Statsrådets svar visar på att man anser att företeelsen finns och att den är bekymmersam. Varför lägger man då ned en utredning som jobbat en tid med att undersöka företeelsen och att ta fram förslag till åtgärder för att man ska kunna agera? Det har jag väldigt svårt att förstå. Nedläggningen innebär att man inte har underlag för att de åtgärder som eventuellt föreslås faktiskt är de som är inriktade på att motverka den sociala dumpningen. Det är ju det utredningar går ut på.

Anser statsrådet att social dumpning är ett problem? Och om svaret är ja - statsrådet presenterade visserligen en del åtgärder - vilka åtgärder planeras för att specifikt få bukt med den sociala dumpningen?