Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag tvivlar inte på de goda intentionerna. Jag tror att vi är överens om vikten av att säkerställa att alla barn har ett tryggt liv utan våld. Jag deltog i manifestationen i förra veckan på det som skulle ha varit Tintins nioårsdag. Då sades bland annat att vi inte längre kan ge Tintin presenter, men vi kan ge honom en lagändring. Han skulle ha spelat Nintendo Switch med sina vänner på nioårsdagen, fick vi höra, men så blev det ju inte.

Tintins familj och vänner kräver förändring. Inga fler barn ska tvingas umgås med en våldsam förälder, och inga fler barn ska gå samma fruktansvärda öde till mötes.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tintins familj och vänner är i gott sällskap. Över 73 000 personer har skrivit under Unizons upprop för att stoppa tvångsumgänget. Vi är många här i riksdagen som kräver en lex Tintin.

Jag vet som sagt att ministern delar Miljöpartiets ambition i den här frågan. Därför tror jag också att vi kan åstadkomma en förändring på riktigt. Men vad innebär då en lex Tintin konkret? Det måste ju bli mer än vackra ord.

En grundläggande del handlar om att barn ska få sina röster hörda. Det händer alldeles för sällan i dag. Miljöpartiet, tillsammans med bland andra Barnombudsmannen och en lång rad barnrättighetsorganisationer, har länge krävt att barn ska få egna juridiska ombud i vårdnadstvister. Barn är egna rättighetsbärare, och därför måste de ha rätt till en juridisk företrädare som bara har deras bästa för ögonen. Den personen ska inte kunna påverkas av någon förälder. Den ska inte vara barnets ställföreträdare utan barnets språkrör.

Det är väldigt tydligt att domstolarna alldeles för sällan tar in barns uppgifter eller beaktar uppgifter om våld i sina domar. När Jämställdhetsmyndigheten gick igenom över 800 domar om vårdnad, boende och umgänge blev det tydligt att det saknas en systematik för riskbedömningar gällande våld och övergrepp, om någon sådan bedömning alls görs. Vi kunde läsa att domstolarna i mycket liten utsträckning väger in barns berättelser och uppgifter om våld.

Det blev också väldigt tydligt att det finns brister i kunskapen om hur familjer påverkas av våld och om konsekvenserna av att barn tvingas umgås med en förälder som har utsatt barnet för våld. Detta är såklart oacceptabelt, och domstolarna måste få mer kunskap om hur det är att leva med våld och vilka risker som finns.

Om barn får egna juridiska ombud och domstolarna får mer kunskap om våld kan vi ta två betydelsefulla steg mot att förhindra fler tragiska fall.

Mina frågor är: Kommer regeringen att föreslå att barn ska få rätt till ett eget juridiskt ombud? Och kommer domstolarna att få utbildning när det gäller våldsutsatthet och riskbedömningar?