Herr talman! När skymningen faller över Stockholm är det en ren njutning att sitta och lyssna på denna debatt. Jag höll på att säga att den handlar om allt mellan himmel och jord. Det kanske den inte gör, men den handlar om hela apoteksfrågan, om huruvida apotek ska finnas i gallerior eller på landsbygd och om vi ska förstatliga eller hur vi ska bära oss åt.

Herr talman! Det är väldigt mycket av detta som jag skulle vilja kommentera, men jag tänkte försöka hålla mig till ärendet. Detta är ju inte den stora apoteksdebatten, utan det är en debatt om Riksrevisionens rapport om statens tillsyn över apotek och partihandel med läkemedel. Det finns tillräckligt mycket i rapporten från Riksrevisionen att diskutera. Den är väldigt intressant. Dock kommer den inte med något som egentligen är nytt. Slutsatsen i denna rapport är densamma som slutsatsen har varit tidigare: att statens tillsyn på detta område inte är effektiv.

Herr talman! Orsaken till det handlar mycket om de väldigt hårda sekretessregler som gäller inom hela sjukvårdsområdet. Dessutom är det på detta område tre olika statliga myndigheter som ägnar sig åt tillsyn. Det är Läkemedelsverket, Ivo och TLV. Det finns ingen som föreslår att detta ska slås ihop och att bara en myndighet ska kunna ägna sig åt tillsyn av apoteken, för dessa myndigheter gör detta utifrån helt olika lagstiftningar och ingångar.

Däremot är det en självklarhet att det inte blir effektivt i ett läge där det finns tydliga sekretessbarriärer mellan de tre myndigheterna. Det är därför som man i Riksrevisionens rapport framhåller att det måste göras något här.

Detta är ingen nyhet för någon, men man kan fråga sig varför ingenting händer. Det har egentligen inget att göra med politiska partier eller vilken regering vi för närvarande har, utan jag skulle vilja säga att det har att göra med den väldigt starka striden mellan dem som hänvisar till att sjukvården behöver kunna fungera på ett effektivt sätt och dem som säger att sekretess och personlig integritet är viktigare än allting annat.

Det är uppenbart att riksdagen skulle behöva skicka en tydlig signal till denna regering, liksom vi har gjort till tidigare regeringar, om att frågan måste lösas. Det går inte att skjuta detta på framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens tillsyn över apotek och partihandel med läkemedel

Herr talman! Det andra exemplet är nästan ännu mer uppenbart. På detta område har vi perfekt statistik, skulle jag säga, i och med att E-hälsomyndigheten har hand om hela receptregistret. De vet exakt vilka recept som expedieras, vid vilken tidpunkt, till vilken patient, vem som är förskrivare och vilket apotek det handlar om. Men de får inte dela de uppgifterna med de tre myndigheter som har hand om tillsynen. Detta får, herr talman, fullständigt absurda konsekvenser.

Jag ska bara ta ett exempel. Vi har i Sverige ett antal läkare som försörjer sig väldigt väl på att skriva ut narkotika i mycket stora mängder till patienter. Det är förödande. Det borde inte få förekomma. De borde sitta bakom lås och bom. E-hälsomyndigheten kan i princip följa detta på daglig basis: Nu är det en 75-årig läkare på Östermalm som skriver ut enorma mängder narkotika. Men detta får de inte föra vidare.

Man skulle kunna tänka sig att Ivo skulle kunna begära in statistik en gång i veckan. Hur ser förskrivningsmönstret ut bland Sveriges 40 000 läkare? Vilka är det som skriver ut onormalt mycket narkotika? Och när man får den listan skulle man kunna sortera ut de läkare som har hand om exempelvis palliativ vård av cancerpatienter, där man ska skriva ut mycket narkotika. Sedan skulle man direkt kunna ha tillsyn över de individer som har detta beteende. Men detta får man inte göra, beroende på att E-hälsomyndigheten inte kan lämna ut denna typ av uppgifter.

Även här skulle det vara välgörande om riksdagen i ett tillkännagivande kunde säga till regeringen att detta måste lösas. Jag känner mig, herr talman, inte alls nöjd med det vi nu hör de nuvarande regeringspartierna säga: Beredning pågår. Detta har vi utrett, och där finns det förslag. Jag har nämligen varit med tillräckligt länge för att veta att risken är uppenbar att detta kommer att fastna i en diskussion mellan å ena sidan Justitiedepartementet och å andra sidan Socialdepartementet, precis som många av dessa frågor har gjort.

Herr talman! Det var därför som vi från Centerpartiet, när vi fick denna rapport, föreslog ett tillkännagivande på just dessa två punkter. Det är de som är de mest allvarliga. Tyvärr fick vi inte majoritet i utskottet för detta.

Vi har en reservation, och jag vill yrka bifall till den. Jag är väl medveten om att det finns omfattande underlag och att beredning pågår i Regeringskansliet, men jag känner en misströstan. Även denna gång kan de viktiga reformerna fastna i Regeringskansliet, i diskussioner mellan Justitiedepartementet och Socialdepartementet. Det hade varit bra, herr talman, om vi från riksdagen hade kunnat sätta ned foten och säga: Lös detta! Vi kan inte vänta ytterligare ett antal år på att det ska fixas.