Fru talman! Jag skulle kunna stå här i dag och säga en massa fina saker om hur jag vill att Sverige ska hantera utrikespolitiken och om hur jag vill värna demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Jag skulle kunna tala om hur skevt det är att kvinnor i Afghanistan inte får gå i skolan, att de inte får utbilda sig, att hälften av befolkningen i Afghanistan har fått sina liv beslagtagna nu när talibanerna åter har tagit makten.

Jag skulle kunna tala om situationen i Iran och om hur jag dagligen blir uppvaktad av människor som vill förklara för mig hur livet ser ut där nu, hur revolutionen i allra högsta grad fortgår trots massarresteringar, tortyr och avrättningar, hur kvinnorna går på gatorna och protesterar. Jag får också från samma människor höra om hur regimen med hjälp av Islamiska revolutionsgardet håller befolkningen i schack, i skräck och under kontroll.

Jag skulle kunna tala om hur många jag har träffat som vittnar om att folket i Iran lever under terror och att de ber oss i väst om en sak. De vill att revolutionsgardet ska klassas som en terroristorganisation. På så sätt skulle det fruktade gardet få svårare att verka operativt, och på så sätt görs regimen svagare. Jag skulle också kunna tala om hur komplex en sådan åtgärd är och vilka hinder det finns för det i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag skulle kunna tala länge om situationen för de svenska politiska fångarna Dawit Isaak och Gui Minhai, som sitter fängslade för att de har kämpat för det fria ordet.

Jag skulle också kunna tala om Taiwan och deras situation, om deras vädjan till väst om hjälp mot Kinas press, eller om vi ska kalla det förtryck, om att EU omedelbart bör jobba för att Taiwan inkluderas i internationella organisationer som WHO och andra FN-organ och för att ett investeringsavtal med Taiwan kommer på plats så fort som möjligt.

Fru talman! Det är dock skillnad på ord och handling. Det är skillnad på att vilja och att göra. Ibland krockar viljan med möjligheterna, precis som provokation kan krocka med yttrandefrihet. Det är problematiskt att utmana stora nationer som Kina och Iran, för det är mycket som står på spel, inte minst ekonomiskt.

Sveriges utrikespolitik ska i första hand syfta till att bevara Sveriges frihet och självständighet och skydda landet från hot och påtryckningar. Det gör vi i dag genom att ha bra diplomati och goda relationer med våra grannländer och inte minst genom att nu, när vi äntligen också har en politisk majoritet för det, gå med i försvarsalliansen Nato. Jag är inte speciellt orolig över att Sverige inte ska vara på väg mot ett fullvärdigt medlemskap. Det är vi, och då ska Sverige såklart fullt ut stötta försvarsalliansen på det sätt som den anser att Sverige bäst kan bidra.

Det är nog ingen som missat att Sverige just nu har ordförandeskapet i EU. Jag hoppas att fler ser möjligheterna som finns när vi jobbar mer tillsammans med länder som delar våra värderingar. Det är nämligen genom EU som vi bäst visar solidaritet med Ukraina, hanterar klimatkrisen och underlättar den internationella handeln, som bidrar till vårt välstånd.

I tider av oro vänder man sig lätt inåt och isolerar sig mot omvärlden. I USA, till exempel, ser vi hur Biden pumpar in skattepengar för att skydda den egna industrin. Runt om i världen begränsas den fria handeln. Det gör oss alla fattigare. Om vi ska ta oss ur den ekonomiska krisen behöver världen öppna upp i stället för att sluta sig.

Fru talman! Svensk utrikespolitik handlar också om solidaritet. Vi har en tradition av att vara ett land som hjälper de utsatta. Det är vi fortfarande, och det ska vi fortsätta att vara. Vi liberaler följer nu med spänning regeringens nya biståndspolitik, där strategierna ska bli mer tydliga och insatserna mer effektiva.

Det är viktigt att biståndet används rätt. Det är viktigt att maten når hungriga munnar, att skolor kan byggas och att organisationer i länder där fria val eller rättsstatens principer saknas kan få möjlighet att påverka för att förändra detta. Det är viktigt.

Vi har en värld där många behöver hjälp och där alla vill ha mer. Det är förståeligt. Jag lyssnar på de organisationer från civilsamhället som gör ett jättejobb ute i fattigdom och misär. Jag ser också deras arbete. Som liberal vill jag såklart också göra mer, men jag tror även att det, när den nya biståndspolitiken utvärderas om ett par år, kommer att visa att sig hjälpen kanske till och med har blivit bättre. Låt oss i alla fall tillsammans jobba för det!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Ett av de områden där Sverige verkligen har gått från ord till handling är situationen i Ukraina. Där står vi upp dels genom att bidra ekonomiskt, dels genom att bidra humanitärt och med militär utrustning och kompetens, nu senast med artillerisystemet Archer. Mycket, mycket mer kan dock göras.

Vi i utrikesutskottet har haft förmånen att få träffa flera olika delegationer från Ukraina, och vi har lyssnat på dem. Förra veckan var det en parlamentariker och före detta minister från Ukraina som besökte Stockholm, och när hon berättade om situationen i hemlandet hade hon svårt att hålla tårarna tillbaka. Det fanns många anledningar till detta. Bland annat berättade hon att hennes man dödades i kriget förra året.

Med i den här delegationen var också en manlig advokat som jobbar med antikorruption i landet. Han, liksom de flesta män i Ukraina, deltar nu aktivt i kriget. Han hade bara ett öga. Det högra ögat hade han förlorat när hans militära fordon körde på en mina och exploderade. Han behövde en avancerad operation och rehabilitering men återvände trots det till fronten för att fortsätta att strida.

Kriget kom där och då väldigt nära, och vi blev tagna av att lyssna på deras berättelser. De sa en sak som gjorde i alla fall mig berörd: Vi vill inte tillhöra Ryssland; vi vill tillhöra EU.

När man tänker på vad den meningen faktiskt säger förstår man vad kriget handlar om för ukrainarna. De slåss för sin existens. De slåss för att inte bli en del av Ryssland.

Jag tycker att vi har en skyldighet att bry oss om dem som slåss för sin frihet och faktiskt också slåss för Europas frihet - och för vår frihet här i Sverige. Ukraina förtjänar allt stöd det kan få, inte bara nu utan även efter kriget, med att återuppbygga landet och förstärka demokratin. Självklart ska vi i förlängningen på alla sätt hjälpa Ukraina att bli fullvärdig medlem i EU.

Liberalerna är stolta över att Sverige har lämnat bakom sig tiden då man vägrade att välja sida i internationella konflikter och inte kunde skilja på vilka som var våra fiender och vilka som var våra allierade. Ukrainas seger över Ryssland är den överlägset viktigaste politiska frågan i vår tid, och Sverige ska bidra till att det blir verklighet.

(Applåder)