STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Fåglarna tystnade i våras. Så har det beskrivits av flyktingar som har kommit till Sverige från Ukraina hur det egentligen gick till i Kyjiv och Mykolajiv och en rad ukrainska städer och byar, i ljuset av det ryska invasionskriget. När de ryska styrkorna mullrade in försvann vardagen i ett kaos och mörker. Fåglarna tystnade i den ukrainska våren.

Medan de har tystnat har bomblarmen blivit en del av det ukrainska folkets vardag, och det har också de ryska krigsbrotten. Det kommer rapporter om människor på flykt, människor som tillfångatas av ryska armen, legosoldater, städer som bombas, kvinnor som drabbas av sexuellt våld och föräldrar som förlorar barn.

I detta mörker har den ukrainska motståndskraften givit hopp. De har fått stöd. Sverige ska fortsätta leverera stöd i Europeiska unionen och ensamt.

Fru talman! Insikterna om de ryska maktanspråken borde ha kommit tidigare. Förståelsen för det utsatta svenska geopolitiska läget och vikten av att vi närmare samarbetar med allierade och bygger säkerhet gemensamt blockerades i den svenska debatten i decennier av socialdemokratin.

Fru talman! Det är i dagarna ett år sedan utrikesminister Ann Linde meddelade den socialdemokratiska regeringens sista utrikesdeklaration. Nio dagar innan bomberna föll över Kiev skärpte hon på egen hand den svenska säkerhetspolitiska linjen då hon för första gången slog fast i en utrikesdeklaration att Sverige inte avsåg att ansöka om medlemskap i Nato.

Detta var något nytt, men det följer också en socialdemokratisk tradition. I denna kammares talarstol stod Olof Palme på 80-talet och kallade svenskt stöd till Baltikum för korstågsfararmentalitet, och landet hade en socialdemokratisk utrikesminister som på plats i Baltikum sa att Baltikum inte var ockuperat. Detta var den socialdemokratiska hållningen, tills det plötsligt inte var det längre.

Man motsatte sig som bekant svenskt medlemskap i Europeiska unionen och blockerade varje diskussion om fördjupat europeiskt samarbete, tills man helt plötsligt vände också i frågan. Så fortsätter det. Jag vill ändå välkomna ytterligare en socialdemokratisk vändning i utrikespolitiken, för dessa har alltid tjänat Sverige väl.

Inget är viktigare än att Sverige snart blir medlem i Nato. Ansvaret faller nu på oss i denna kammare att lotsa det i hamn, inte i ett uppskruvat partipolitiskt tonläge i syfte att ta poänger utan i en anda av samförstånd.

Fru talman! Demokratins triumf nådde inte Belarus eller Ryssland när Central- och Östeuropa blev fria under 1990-talet. I vad man har kallat Europas sista diktatur gror i dag risken för att den kan följas av fler när Vladimir Putin vill foga in fria demokratier i sin auktoritära intressesfär. Sveriges stöd till demokratirörelsen i Belarus - precis som i Ryssland - ska fortsätta med oförminskad kraft. Det är vår historiska plikt mot framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Inte långt härifrån ligger Vilnius. Där har den litauiska regeringen sitt säte, men det har också den belarusiska demokratirörelsen. Ryska dissidenter verkar därifrån, och där lyser stödet till Taiwan starkt. De tjänar som ett föredöme i vår europeiska familj, och det är just genom närmare samarbete med våra nordiska och baltiska vänner som den svenska utrikespolitiken nu kalibreras om.

Det handlar inte om att vända sig bort från världen utan snarare om att försöka förändra och förbättra vår del av den. Det saknas inte utmaningar på detta område.

För det första har vi det uppenbara, att Ukraina måste vinna kriget. Sverige ska göra allt i sin makt för att så ska ske. I går meddelade EU-minister Jessika Roswall att Sverige inom ramen för sitt ordförandeskap i Europeiska unionen ska arbeta för att använda frysta ryska tillgångar för att återuppbygga Ukraina. Parallellt med detta bör Sverige givetvis intensifiera och utöka ansträngningarna för att få på plats en internationell tribunal som kan skipa rättvisa.

För det andra måste stödet för en mer aktiv europeisk grannskapspolitik bestå. Sverige och EU ska fortsätta att stödja Moldavien och Ukraina i deras ansökningar om medlemskap i EU.

För det tredje måste det till fler sanktioner mot Ryssland och Belarus och mot det politiska ledarskap och manskap som på plats i länderna visar våldets ansikte.

Fru talman! Regeringens Belaruspolitik är intressant därför att den finns på plats, till skillnad från den tidigare regeringens. Jag vill påminna om att Margot Wallström var den första utrikesminister sedan 1990-talet som i denna kammare över huvud taget inte nämnde dåvarande Vitryssland eller Belarus i regeringens utrikesdeklaration. Det är lite annat ljud i skällan med den här regeringen.

Fru talman! Utrikespolitiken är vårt lands viktigaste instrument för att säkerställa vår frihet och vår demokrati. En dag som denna, när högtidstalen avlöst varandra i timmar i denna kammare, påminns vi om vad som står på spel. Bortom talen och orden och det som har sagts från talarstolen handlar det om mycket praktiska saker, som liv och död, frihet och förtryck och ljus och mörker. Låt oss påminna oss om detta och vårt gemensamma ansvar för Sveriges plats i världen.

Den utrikesdeklaration som utrikesministern levererade i dag stakar ut en ny riktning för svensk utrikespolitik. Med vårt Natomedlemskap ges vi möjligheter att bygga en fredligare och frihetligare värld, eller med arbetarförfattaren Ragnar Thoursies något omskrivna ord i dikten Sundbybergsprologen: En öppen värld bygger vi gemensamt. Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet och, hoppas jag, mot den bottenlösa ondska som just nu verkar i Kreml.

Mitt hopp och min tro, fru talman, är att svensk utrikespolitik framöver ska vara en synnerligen aktiv kraft i arbetet för detta. Det tror jag att vi alla kan ta ett gemensamt ansvar för.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm, Jesper Skalberg Karlsson och John E Weinerhall (alla M) samt Magnus Jacobsson (KD).