Herr talman! Den frihetliga revolutionen i Iran mot mullornas islamistiska regim har satt fokus på Iran på ett sätt som gör att fler politiker och debattörer tvingas ta ställning. Det är inte längre acceptabelt att tala om reformer inom den islamiska republiken, eftersom fler och fler har kommit till insikt om att mullornas regim är och alltid har varit en fruktansvärd förtryckarapparat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det system med könsapartheid som råder i Iran, där kvinnor behandlas som andra klassens medborgare, har funnits sedan mullorna kom till makten 1979. Att bära den muslimska slöjan har varit obligatoriskt i Iran för alla kvinnor enligt lag sedan 1983.

Det som är nytt är att en ung generation vänder blickarna mot väst och moderna och fria samhällen och känner att de har fått nog av medeltida barbari. De har helt enkelt fått nog av det samhälle som mullorna i Iran har konstruerat.

De har fått nog av ett samhälle där människor misshandlas av islamister för att man inte bär en slöja eller inte anses följa andra absurda islamiska lagar.

De har fått nog av ett samhälle där människor ständigt måste vara rädda eftersom man inte vet när regimens hantlangare dyker upp för att föra en till en station där man blir slagen tills man övertygats att leva ett liv som är förenligt med det samhälle som islamisterna vill ha.

Mullornas förtryck har i decennier funnits rakt framför våra näsor. Det senaste decenniet har Iran haft flest verkställda avrättningar per capita efter Folkrepubliken Kina. Det här är en regim som inte har någon som helst respekt för människoliv och som aldrig haft det. Ändå har Sverige och många andra länder väntat tills ett uppror brutit ut innan de distanserat sig lite från denna regim.

Detta är en regim som sedan sitt grundande har planerat och genomfört terrordåd runt om i världen och spridit krig och kaos i Mellanöstern. Libanon, Irak, Jemen - Islamiska revolutionsgardet finns där och sprider död och elände på alla möjliga sätt.

Det finns ingen som helst anledning att på något sätt gå denna regim till mötes. De har visat vad de vill. De har visat sina avsikter. Baserat på sin islamistiska ideologi hatar de västvärlden, och Sverige ingår i västvärlden.

Mullornas regim har en robust säkerhetsapparat som är riktad mot den egna befolkningen. Därför kommer det att ta längre tid innan denna revolution blir framgångsrik. Just därför är det viktigt att det svenska och europeiska stödet för protesterna i Iran inte avtar utan finns kvar även nästa år, året därefter och så länge den islamistiska regimen i Iran finns kvar.

Stödet till protesterna i Iran måste konkretiseras mer. Den som är ansvarig för de grova kränkningarna av mänskliga rättigheter i Iran är Irans diktator Ali Khamenei och ledningen för den islamiska republiken. Dessa individer måste bli föremål för sanktioner på grund av sina brott mot de mänskliga rättigheterna.

Mullornas regim har i decennier berikat sig på det iranska folkets bekostnad. De har skickat sina barn, släktingar och diverse anhängare till västerländska länder som Sverige. Medan frihetskämpar blir mördade i Iran lever regimanhängarna ett lyxliv i väst. Detta måste stoppas.

Vi vet att regimen i Iran bedriver spionage i Sverige. Regimens ambassad samt de moskéer som regimen stöder är delaktiga i denna verksamhet. Den iranska regimens verksamhet i Sverige måste begränsas och stoppas helt. Skattemedel får inte gå till moskéer som har samröre med mullornas regim. Det här är en farlig regim, och dess spionageverksamhet riskerar svenska medborgares liv och hälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Mänskliga rättigheter och demokrati undermineras när vi accepterar att dessa rättigheter och detta styre inte är till för alla människor. Styrkan i de mänskliga rättigheterna ligger i att de är universella. Sverige måste stödja de mänskliga rättigheterna och kampen för demokrati i Iran med större kraft. Det finns ingen anledning att hålla tillbaka mot detta ondskans imperium vars signum är att förtrycka kvinnor.

(Applåder)

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).