Herr talman! Jag undrar om Jacob Risberg lyssnade när jag läste upp utrikesdeklarationen, för det finns ett långt avsnitt som tydligt och klart talar om exakt vad regeringen tycker i dessa frågor. Vi utvecklar där vårt grundläggande synsätt: att det är en kränkning av de mänskliga rättigheterna att exkludera kvinnor från utbildning och arbetsliv eller på annat sätt förvägra dem rätten att delta i samhället. Afghanistan är ett utmärkt exempel på detta, precis som Jacob Risberg själv lyfter fram.

Vi konstaterar att denna regering kommer att bedriva ett strategiskt jämställdhetsarbete i biståndspolitiken och utrikespolitiken. Ett konkret exempel på detta är det faktum att vi redan ger stöd i flera jämställdhetsinsatser som redan pågår. Vi har också stött upprättandet av ett center i Ukraina som gör det möjligt för de kvinnor som har fått sina rättigheter kränkta - i många fall på det mest fasansfulla sätt, nämligen genom att bli våldtagna - att få kostnadsfritt medicinskt, juridiskt och psykosocialt stöd.

Detta är ett tydligt uttryck för den svenska utrikespolitikens ambition att alltid vidmakthålla att jämställdhet är ett kärnvärde för Sverige som stat. Det kommer vi att fortsätta göra. Att vi skippar etiketter och inte längre använder dem förtar eller förändrar inte den grundläggande princip som denna regering arbetar efter. Den principen är naturligtvis att varje individs lika värde, oavsett kön, ålder, sexuell läggning eller religion, alltid är en frihetsfråga.