Herr talman! För några decennier sedan var Sverige ett land som var känt världen över för sin internationella solidaritet. Visserligen fanns det brister även under den tiden, men det är ett faktum att Sverige fram till väldigt nyligen ansågs vara - och det gäller fortfarande jämfört med många andra länder - en röst för fred, frihet och solidaritet.

Men det är inte riktigt så längre, herr talman. Detta visar sig i praktiken, inte bara i form av pinsamma uttalanden från denna regering. Det visar sig i avsaknaden av stöd till folket i Afghanistan som flyr från talibanregimens terror, i avsaknaden av stöd till Palestinas folk som utsätts för världens mest brutala ockupation av Israel och i avsaknaden av stöd till de frihetskämpande kurder som slogs mot IS åt hela världen men som nu inte får anses vara frihetskämpar därför att diktatorn Erdogan inte vill det.

Det syns i form av att svensk utrikespolitik har förändrats i form av minskat bistånd som kan bygga skolor och sjukhus. I stället är det bomballiansen Nato som är förebilden, som gång på gång bombar sönder just skolor och sjukhus - precis som Ryssland i dag gör i det vidriga anfallskriget mot Ukraina.

En gång i tiden hade vi ambassadörer som Harald Edelstam och statsministrar som Olof Palme, som trots sina brister alltid stod upp för den internationella solidariteten. I dag har vi ett regeringsalternativ vars största parti består av rasistiska och nazistiska Twittertroll. Det är tragiskt för vårt land.

Detta är dock inte de enda situationerna där det märks att svensk utrikespolitik har förändrats. I morgon är det fem månader sedan revolutionen mot diktaturen i Iran inleddes. Efter 43 år av förtryck, förföljelse, angiveri, avrättningar och korruption ledde allt detta till ett kokande samhälle vars slutpunkt nåddes när den av mördarregimen tillsatta moralpolisen dödade den unga kurdiska kvinnan Jina Amini efter att ha tagit henne på grund av anklagelser om att hon inte bar rätt kläder eller huvudbonad.

Under fem månaders tid har miljontals iranier, kurder och andra folkgrupper utanför och i Iran skrikit "jin, jiyan, azadi" eller "zan, zendegi, azadi", vilket betyder kvinna, liv, frihet. Man har demonstrerat, skickat brev till politiker och anordnat kunskapsseminarier och galor.

Vad har den svenska regeringens svar blivit? Jo, den svenska regeringens svar under dessa månader har varit rena hån och floskler. När det är dags för högtider som nouruz, eller newroz som vissa kallar den, är politiker från alla partier på plats och samlar in röster inför kommande val. Men när det väl gäller, under de svåra stunderna som nu, ska vi vara försiktiga, enligt Tobias Billström. I ena stunden står ett parti som Sverigedemokraterna och säger att man stöttar folkets revolution i Iran, för att i andra stunden vägra att gå med på en hårdare linje i EU-nämnden mot just den iranska regimen. Ingen lögnare från dessa högerpartier kan komma och säga att detta inte stämmer. Jag har själv sett det gång på gång i EU-nämnden, och det finns med i protokollen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Trots ordförandeskapet i EU och de möjligheter detta innebär väljer dessa partier att i praktiken inte göra någonting alls. I stället för att Sveriges utrikesminister kallade upp Irans ambassadör direkt när protesterna påbörjades kallades Sveriges utrikesminister till samtal av Irans utrikesminister. Världen är alltså upp och ned i det här fallet. I stället för att sätta upp revolutionsgardet IRGC på terrorlistan fortsätter regeringen att säga att vi måste vara försiktiga för att inte skapa oenighet i EU.

20 000 människor har fängslats på fem månader. Ett stort antal har avrättats under dessa månader, hundratusentals om vi ska räkna från 1979 när den här brutala regimen tog över makten. Barn har fråntagits rätten att leva för att de vill leva i ett demokratiskt system. Vilket stöd har de fått mer än tomma ord och löften från den svenska regeringen? Svaret är i praktiken noll.

Jina Amini, 22; Nika Shakarami, 16; Sarina Esmailzadeh, 16; Mehsa Mogoi, 18; Hananeh Kia, 22; Hadis Najafi, 23; Mohammad Rakhshani, 12; Omid Sarani, 13; Sodeys Keshani, 14; Zakaria Khial, 16; Saeed Mohammadi, 21; Fereidoon Mahmoudi, 32 - detta är bara några exempel på människor som blivit mördade av denna brutala regim de senaste månaderna.

Jag vill avslutningsvis bara säga några ord angående en person som jag har tagit mig äran att vara politisk sponsor eller fadder för. Jag önskar dock att jag inte hade behövt det. Det handlar om Akbar Ghafari, som har blivit arresterad och fängslad med anklagelsen att ha fört "krig mot Gud", vilket i Iran innebär avrättning. Han anklagas för brott han inte har begått. Sanningen är att det enda han har gjort är att visa solidaritet med sina medmänniskor under protesterna genom att gömma dem.

Låt oss tillsammans vara rösten för Irans folk och för alla de folkgrupper som utsätts för den brutala, fundamentalistiska regimen i Teheran! Folket i Iran, i Baluchistan, i Kurdistan, i Kermanshah, i Manzanderan, i Gilan och på alla andra platser förtjänar vårt stöd. Låt oss komma ifrån flosklerna och stötta dem på riktigt!