Herr talman! Jag tackar utrikesministern för den utrikespolitiska deklarationen.

Regeringen har i och med denna utrikesdeklaration begravt den feministiska utrikespolitiken och omvandlat biståndet till en fråga om att sälja ut demokratiska värderingar till högstbjudande. Det är pinsamt.

Den 15 augusti 2021 tog talibanerna över makten i Afghanistan. Drygt ett år senare är kvinnor portade från universiteten. Inga flickor får utbilda sig, och kvinnor får inte arbeta inom offentlig sektor. I dag är två tredjedelar av den afghanska befolkningen i behov av humanitärt bistånd för att överleva.

Den feministiska utrikespolitiken är inte tomma ord eller fina etiketter. Den betyder att Sverige i ord och handling tar de afghanska kvinnornas sida mot en brutal talibanregim. I dag vill Tobias Billströms utrikesdepartement inte kännas vid den feministiska utrikespolitik som varit en tydligt riktad kompass i en orolig omvärld. Det är ett stort svek mot de flickor och kvinnor i världen vars rättigheter vi tidigare har satt i första rummet.

Sverige har, liksom alla världens stater, förbundit sig att arbeta utifrån FN:s högaktuella agenda för kvinnor, fred och säkerhet. Grunden i agendan är vetskapen att fred och säkerhet inte kan uppnås utan jämställdhet. En feministisk utrikespolitik har länge varit Sveriges skarpaste verktyg för att lyfta fram ett tydligt jämställdhetsperspektiv i alla säkerhets- och fredsinsatser. Detta är relevant såväl i Afghanistan som i Ukraina och Demokratiska republiken Kongo.

Med de stora satsningar som kommer att göras för att bemöta det förvärrade säkerhetsläget i världen och särskilt i vårt närområde, hur ämnar regeringen arbeta för att uppfylla åtaganden om kvinnors lika och meningsfulla deltagande i alla beslutsprocesser om fred och säkerhet - i Ukraina och i resten av världen?