Herr talman! Nästa vecka är det ett år sedan Vladimir Putin inledde sin folkmordskampanj mot Ukraina. Rysslands syfte är att förinta den ukrainska staten, nationen, kulturen, ekonomin och identiteten på grund av sina storryska ambitioner. Det är nu otroligt viktigt att se behoven i Ukraina. De finns på den militära sidan, den politiska sidan, den ekonomiska sidan, den humanitära sidan und so weiter.

Ukraina behöver praktiskt taget allt de kan få, och de behöver det snabbt och samordnat. Det kräver att vi i Europa visar uthållighet. Vi måste förstå att de uppoffringar vi gör för att hjälpa Ukraina inte är någonting mot de uppoffringar den ukrainska befolkningen gör för att i förlängningen hjälpa oss. Om Ukraina förlorar det här kriget kommer den ryska krigsmaskinen att välla vidare mot Moldavien - om det inte sker redan nu med ett kuppförsök. Den kommer att gå vidare mot andra länder. Det kommer aldrig att ta slut. Från Europas, USA:s, västvärldens och den fria världens sida måste vi stödja Ukraina maximalt för att klara detta.

Herr talman! Jag och en gammal moderat politiker, Gunnar Hökmark, håller möten varje måndag på Norrmalmstorg i Stockholm med det som heter Måndagsrörelsen. Sedan 24 februari och fram till nu möts vi där varje måndag. Det kommer fler och fler människor dit. Fler och fler stockholmare kommer till mötena för att visa sitt stöd och sin solidaritet med den ukrainska befolkningen.

Regeringen har levererat ett antal paket till stöd för Ukraina. Den föregående regeringen gjorde också det. Vi måste fortsätta med det och även använda det svenska ordförandeskapet, inte minst för att lyfta frågan om Ukrainas framtida EU-medlemskap.

Herr talman! Låt mig också ta upp en annan fråga. Det gäller den islamiska regimen i Iran. Den iranska befolkningen har plågats under denna sadistiska diktatur i över 40 års tid. De visar ett heroiskt mod, de som går ut på gatorna - och de är många. De har varit väldigt många under hösten. Det handlar inte bara om rätten att kunna ta av sig slöjan på huvudet, utan det handlar om det som på persiska heter azadi, det vill säga frihet.

Faktum är, herr talman, att den iranska regimen redan har fallit i så måtto att den har fallit som ideologiskt, islamistiskt projekt. Det finns ingen legitimitet för det teokratiska styret i Iran. Det finns inte längre någon legitimitet hos folket för att Iran ska styras av frustande ayatollor och mullor och ha en moralpolis. De hänger människor i lyftkranar, plågar befolkningen och torterar dem besinningslöst. Det finns inget stöd för detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det enda som upprätthåller den iranska regimen i dag, herr talman, är de repressiva organen inom regimen. Sepah-e Pasdaran, Sepah-e Quds, Basijmilisen, den reguljära armén och polisstyrkorna är de som upprätthåller den iranska regimen i dag. Det finns inget annat som upprätthåller den.

Vad kan då omvärlden göra för att stödja den iranska befolkningen? Man kan lista IRGC, Islamiska revolutionsgardet, som terroristorganisation. Det ger större möjlighet att blockera företag från att handla med på papperet vanliga företag i Iran men som egentligen är knutna till revolutionsgardet. Det ger också större möjligheter att frysa tillgångar. Det här innebär att man kan reducera de våldsamma och brutala säkerhetsorganens kapacitet att plåga den iranska befolkningen.

Herr talman! I detta sammanhang får vi inte heller glömma att den iranska regimen utgör ett hot inte bara mot 80-90 miljoner invånare i Iran, utan den iranska regimen är i dag involverad i samtliga konflikter i Mellanösternregionen: i Jemen, Irak och Palestina. I praktiken har man genom Hizbollahmilisen i Libanon sett till att Libanon är en dysfunktionell och stympad stat. På samma sätt har man gjort i Irak med stödet till shiaarabiska grupperingar, så kallade Hashd al-Shaabi-miliser, i Irak.

Man har sträckt sig så långt att man genomfört terrorattentat ända borta i Argentina, där man sprängde ett judiskt kulturcenter. Vid attacker mot synagogor i Tyskland misstänks, enligt utredningarna, det iranska revolutionsgardet vara involverade.

Låt oss i diskussionen inte fastna i semantiska definitioner av ordet terrorism. Den samlade bedömningen är att det iranska revolutionsgardet genom sina handlingar under årtionden - egentligen ända sedan ayatolla Ruhollah Khomeini tog makten efter sin revolution 1979 - plågat sin befolkning, bedrivit terrorism och destabiliserat inte bara Iran utan hela Mellanösternregionen.

Det finns därutöver en rad saker omvärlden bör göra för att stödja den iranska befolkningen som jag inte hinner gå in på i detta anförande.

Precis som flera talare har påpekat går våra tankar självklart till de tiotusentals offren för den hemska, fruktansvärda jordbävningen i Turkiet och Syrien.

(Applåder)

I detta anförande instämde Martin Melin (L).