STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! På Utrikesdepartementets hemsida kan man läsa att förebyggandet av risker och hot är en viktig del av säkerhetspolitiken, som är en del av utrikespolitiken. Frågorna som vi diskuterar här i dag - Nato, biståndet, det militära - är självklart avgörande utifrån detta perspektiv. Men vad denna debatt tydligt saknar är någon som tänker långsiktigt och ställer regeringen till svars för hur deras politik inom andra områden försvårar för Sverige att framgångsrikt skapa förutsättningar för sina utrikespolitiska prioriteringar.

Vi är nu på väg mot en 3 grader varmare värld. Det är en värld som till stora delar kommer att vara obeboelig, där jordens invånare trängs på en allt mindre yta, där rent dricksvatten och mat blir en allt knappare resurs och där extrema väderhändelser som drabbar människors liv, hälsa och egendom blir allt vanligare.

De säkerhetspolitiska konsekvenserna av klimatförändringen är tydliga. Extrema väderhändelser som torka eller översvämningar och långsiktiga effekter som utarmade jordar och ökenspridning kan skapa lokal konkurrens om land, vatten och andra inkomstbringande resurser och öka risken för konflikter. Detta är väl känt. Forskning som utrikesministerns eget departement finansierar kommer till precis denna slutsats: Försämrade möjligheter till försörjning i kombination med ökad migration leder till allt större risker för våldsamma konflikter.

Herr talman! Redan vid 1,5 graders medeltemperaturhöjning minskar de globala fiskefångsterna med 1,5 miljoner ton. Vid 2 graders uppvärmning väntas de minska med 3 miljoner ton. Riskerna med sjukdomar som denguefeber och malaria kommer att öka med en global uppvärmning mellan 1,5 och 2 grader och spridas till nya områden. Havsnivåhöjningen till år 2100, då dagens lågstadiebarn är i 80-årsåldern, blir ungefär 1 decimeter högre vid 2 graders än 1,5 graders uppvärmning. Denna enda decimeters skillnad avgör om upp till 10 miljoner fler människor drabbas och blir utsatta för relaterade risker.

Men vi är i dag inte på väg att klara Parisavtalet, och världen är inte på väg mot en uppvärmning mellan 1,5 och 2 grader. Summan av alla klimatmål - Sveriges, EU:s och övriga världens länders klimatmål - tar oss mot en global uppvärmning närmare 3 grader år 2100. Det gäller alltså om klimatmålen nås.

Herr talman! Ingen här har nog missat att den politik som regeringen bedriver kommer att leda till kraftigt ökade koldioxidutsläpp. Regeringen har lagt om svensk politik så att Sveriges klimatmål till 2030 inte längre kommer att nås. Den väg regeringen slagit in på gör att Sverige inte heller når vår andel av EU:s klimatmål.

Debatten har hittills missat att belysa att detta också skapar enorma säkerhetspolitiska och utrikespolitiska risker. Drastiska utsläppsminskningar är egentligen en förutsättning för en framgångsrik svensk utrikespolitik, eller annorlunda uttryckt: De är en förutsättning för att utrikesminister Billström ska kunna göra sitt jobb.

Herr talman! Under Miljöpartiets tid i regering var klimatarbetet en central del av utrikespolitiken. Vi slog vakt om ett effektivt bistånd och klimatbistånd. Med Miljöpartiet i regering hade Sverige med sig något till bordet vid de internationella klimatförhandlingarna och drev på det internationella klimatarbetet. Gröna ministrar fick ledande uppdrag i förhandlingarna, och vi drev på EU:s klimatarbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Frågan är nu hur utrikesministern ställer sig till det paradigmskifte inom klimatpolitiken som regeringen tvingat på Sverige. Hur bedömer utrikesministern att detta påverkar Sveriges utrikespolitiska agenda? Vad innebär de ökade utsläppen av växthusgaser i Sverige och regeringens motstånd mot klimatåtgärder i EU för de risker och hot som alltså utrikesministerns eget departement menar att utrikespolitiken ska hantera? Påpekar utrikesministern vid regeringssammanträdena att en 3 grader varmare värld per definition är en utrikespolitisk och säkerhetspolitisk katastrof?

I detta anförande instämde Jan Riise och Jacob Risberg (båda MP).