Herr talman! Jag är glad att jag inte har en kristdemokrat som förhandlar åt mig i viktiga frågor, för resultatet av denna förhandling är inte att betrakta som lyckat om man vill stå upp för enprocentsmålet, eftersom det faktiskt övergetts.

Om ni nu lyckades så himla bra i förhandlingarna, varför är hela biståndsetablissemanget så ilsket? Hur kommer det sig? Det kanske beror på att infokomanslaget minskar med 90 procent. Det kanske beror på att inte ens högt utbildade statistiker och matematiker kan räkna fram hur stödet till civilsamhället ökar. Det är väldigt svårtytt.

Som sagt, varför är alla biståndsorganisationer så arga om ni har lyckats så bra i förhandlingarna?