Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Jag uppfattar det som ett ärligt försök att ge ett svar på min interpellation, men jag kommer tillbaka till några följdfrågor.

En vandring genom centrala Stockholm kan först ge vid handen att det måste vara invånarna i vår kungliga huvudstad som har den absolut sämsta tandhälsan i landet, med tanke på hur många tandläkarmottagningar det finns. Men så är självklart inte fallet. I stället handlar det om att tandvård etablerar sig på en marknad i våra större städer med tillgång på patienter som dessutom ofta har en god köpkraft. Tandvården är i dag avreglerad, och det råder fri etableringsrätt för den. Men detta förtjänar en annan och egen interpellation.

Min fråga handlar i stället om den brist på tandläkare som råder i stora delar av Sverige i dag utanför våra tre storstäder men också i våra storstäders förorter. Jag vill börja med att tacka för svaret, som jag faktiskt tycker är ärligt menat.

Sverige är ett internationellt föredöme när det gäller tandhälsa och utvecklad tandvård. Många unga, barn och vuxna har aldrig haft karies, men precis som i andra sammanhang finns det också när det gäller munhälsan stora socioekonomiska skillnader. Vidare behåller de flesta äldre i dag sina tänder genom livet, och det ställer stora krav på tandvården men också på äldreomsorgen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bristen på tandläkare är ett problem för att kunna ge befolkningen en tandvård av god kvalitet och förebyggande tandvård men också för att upprätthålla en god arbetsmiljö, utveckla moderna arbetssätt och ge möjlighet till utveckling i arbetslivet.

Tandläkarförbundet har under lång tid redovisat att det råder brist på tandläkare i 18 av Sveriges regioner. Enligt SCB uppger mer än 50 procent av arbetsgivarna att det är brist på nyexaminerade tandläkare, medan 80 procent säger att det är brist på specialiserade tandläkare.

UKÄ konstaterar att det om 15 år kommer att råda brist på tandläkare. Även om antalet tandläkare fram till dess ökar med 10 procent kommer också efterfrågan att öka med tanke på att vi har en växande befolkning.

Ministern säger i sitt svar att hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning är en prioriterad fråga för regeringen och att man följer arbetet genom Nationella vårdkompetensrådet. Rådet ska bidra till en god planering av vårdens kompetensförsörjning. Detta ska bland annat ske genom samverkan mellan nationell och regional nivå.

Att lärosätenas samarbete kring utbildningsutbudet behöver utvecklas lyftes fram i den statliga Styr- och resursutredningen. Jag vill därför fråga ministern hur han ser på möjligheten att akademin men också regioner i ökad utsträckning samverkar när det gäller högre utbildning och vad regeringen har för ambitioner att styra i den riktningen.