Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag reagerade på en sak som togs upp, men jag vill för åhörarnas skull först upprepa skälet till att jag har ställt en fråga om regeringens förslag om visitationszoner.

Jag gjorde det efter ett samtal med en man som stoppats av polisen när han varit på väg till jobbet i Järvaområdet den ena dagen, varit på väg från jobbet den andra dagen och varit på väg tillsammans med ett gäng kompisar för att titta på fotboll på en restaurang inne på Odenplan den tredje dagen. Det brott som man kan tänka sig att han hade begått är att han är mörk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här drabbar väldigt många i vårt samhälle som har en hudfärg som inte är vit. Jag tycker att det är viktigt att balansera detta på rätt sida av en gräns. Vi måste kunna säga att rasism är fel men också att vi ska ha en polis som har rätt verktyg och som kan bygga förtroende i alla delar av vårt samhälle. Alla i Sverige ska kunna känna förtroende för ordningsmakten och polisen.

Efter att jag hört den här berättelsen och träffat personen i fråga valde jag att ta den till kammaren, eftersom jag tycker att det är väldigt viktigt att vi lyfter olika perspektiv på de verktyg som regeringen valt att utreda och gå vidare med.

I svaret framgår att ministern har tittat på den undersökning som är gjord av Folkets Husby, vilket jag uppskattar. Jag valde själv att backa till 2020, men som ministern mycket riktigt säger publicerades ytterligare en undersökning 2022.

Jag instämmer i att det är allvarligt att fler i dag känner någon som blivit utsatt för dödligt våld eller är släkt med någon som är mördad. Det är en tragedi att så många svarar att de befinner sig i en sådan situation och att vi har olika delar av vår stad där det här är mer vardagligt än det är för oss andra.

I samma undersökning ser vi också en stor skillnad mellan hur man svarar i olika grupper. 23 procent av de svarande vars föräldrar är födda i Sverige säger att de stoppats av polisen. Men av dem som har två föräldrar födda söder om Sahara säger 62 procent att de har stoppats de senaste tolv månaderna. Jag tror att det är viktigt att inte bara gå på personliga berättelser utan också titta i statistiken och försöka hitta mönster.

I den här undersökningen framkommer också ett annat problem. Nu ska jag inte sväva ut här, men jag vet att det finns de på högerkanten som inte riktigt tycker om orden ojämlikhet och jämlikhet. Vi har dock en ojämlikhet i upplevd trygghet i vårt land. Man är mest otrygg i de mest eftersatta stadsdelarna och mest trygg i de mest välbärgade stadsdelarna.

Den här ojämlikheten måste vi göra någonting åt. Den visar sig på ett ganska allvarligt sätt när det kommer till tillit. Otrygghet gör att tilliten minskar. När man har skjutningar i de här bostadsområdena vänder sig 60 procent till familj och vänner eller till religiösa samfund. 40 procent säger att de får stöd i skolan eller av stadsdelen. Men endast 20 procent vänder sig till polisen för stöd. Då undrar jag: Vad anser ministern att vi behöver göra för att fler ska känna tillit till polisen? Det är det som den här frågan handlar om. Hur ska alla kunna känna tillit till polisen?