Fru talman! När riksdagen 1999 beslutade om miljömålen fastslogs att "det övergripande syftet med miljöarbetet är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser". I dag, 24 år senare, är nästa generation här, och vi är fortfarande inte i närheten av att ha löst problemen. Inte heller till 2030 kommer vi att ha lyckats.

Både klimat- och miljöministern och jag själv tillhör den generation som skulle ha fått ta emot den gåva som ett samhälle utan klimatpåverkan, artutrotning och miljögifter skulle ha varit. Vi var båda barn när miljömålen instiftades, och vi kan inte personligen lastas för att våra företrädare slösade bort tiden och fortsatte att förstöra miljön när de i stället borde ha reparerat den. Vårt ansvar är att göra det bästa av den tid vi har nu.

Vad gör då Romina Pourmokhtari? Hon slaktar miljöbudgeten och drar undan de resurser som skulle ha gett oss förutsättningar att nå miljömålen. Budgeten för skydd och skötsel av värdefull natur minskar med 1 ½ miljard kronor. Det här får stora konsekvenser för den biologiska mångfalden. Det drabbar också markägare som själva har visat intresse för att skydda värdefull natur och som nu tvingas vänta på ersättning.

För oss som är oroliga över tillståndet i miljön är det omöjligt att känna sig trygg med en sådan regering.