Herr talman! Biståndsministern har sedan sitt tillträde aviserat en stor reform av biståndet. Det arbetet startade med att regeringen i sin budget övergav enprocentsåtagandet. Sedan har effekten av det beslutet blivit allt tydligare pö om pö.

Under hösten har företrädare för regeringspartierna vid ett flertal tillfällen sagt att civilsamhället ska värnas. Men vi ser nu att det diametralt motsatta sker. De nedskärningar som görs drabbar i allra högsta grad civilsamhällets möjligheter att arbeta på marken. Neddragningarna sker också i just sådana verksamheter som regeringen säger sig vilja värna: flickors och kvinnors rättigheter, demokratibyggande, stöd till oppositionspartier etcetera.

Effektivitet och långsiktighet är regeringens ledord, men nuvarande hantering ger helt motsatt effekt. Varför gör inte regeringen några konsekvensanalyser av vad dess beslut kommer att leda till? Och varför väljer regeringen att inte lyssna på civilsamhället, som är experter vad gäller frågorna på marken?