Herr talman! Tack för frågan, Johan Andersson!

Det är viktigt när det gäller all politik, inte minst försvarspolitik, att inte lämna springnotor. Gång efter annan har vi i den här kammaren fått bevittna glädjekalkyler och att det inte anslagits tillräckligt med pengar. Så kan vi inte ha det när det handlar om något så viktigt som vårt försvar. Vi måste se till att svara upp!

Johan Anderssons parti har förut varit motståndare till medlemskap i Nato, men efter krigets utbrott och det att Finland snabbt velat ansluta sig – eftersom det inte längre går att lita på den ryska grannen – har man ändrat sig. Det är bra att vi nu har samsyn. Sverige kan inte försvara sig på egen hand. Det vet vi. Vi behöver samarbete i allmänhet och med Nato i synnerhet.

Om man vill gå med i Nato är ju detta med 2 procent något som slogs fast redan under Barack Obamas tid, vilket ledamoten vet. Hittills har Amerika stått för en väldigt stor andel av kostnaden, men de säger nu att de även har andra saker att tänka på och att de har svårt att motivera detta. De säger att den som har problem med säkerheten och utmaningarna i Europa måste se sig i spegeln och minnas solidaritetstanken med 2 procent av bnp.

Vi kristdemokrater menar att man först och främst måste se över landets organisation, sannolikt på samma sätt som man gjort historiskt sett. Under kalla krigets dagar satsade Sverige betydligt mer än 2 procent av bnp på försvaret. Det ska dock inte införas någon speciell utbildningsskatt eller försvarsskatt, utan det här handlar om prioriteringar som behöver göras.