Herr talman! Jag tackar näringsministern.

Vi har en situation där det ofta, med rätta, beskrivs som att bolagen har lagt miljoner - ibland till och med hundratals miljoner kronor - på utredningar. Dessa utredningar är så till den milda grad komplicerade att myndigheterna inte har kompetens att hantera dem. De behöver då starta egna utredningar.

Om man nu har tvingat utvecklingen så långt måste man backa bandet och ställa sig frågan vad det är som ska säkerställas. Jo, att det inte läcker ut gifter i omgivningen och att det återställs med bästa möjliga teknik. Då kan man kanske inte initialt exakt veta hur det ska återställas, eftersom man inte vet hur produktionen utvecklar sig. Däremot måste bolaget ha resurser för att kunna vidta de åtgärder som krävs.

Jag tänker att det här måste vara ingången om man ska se över detta på riktigt, för man hamnar nu i en konstig situation där företagen samtidigt som de söker också ska utbilda myndigheterna om bästa möjliga teknik. Det här är ju en innovationsdriven verksamhet som går framåt hela tiden och där AI är på väg in. Det handlar om en helt annorlunda arbetsmiljö jämfört med för bara tio år sedan. Stegen är enorma mot ny teknik och en helt annan typ av brytning. Det måste man också ha med sig.