Herr talman! Jag tänkte knyta an till min kollegas förtjänstfulla redogörelse för Ingrids skenande räkningar. Socialdemokraterna presenterade ett förslag i finansutskottet som visserligen inte skulle ha löst Ingrids problem långsiktigt, men kortsiktigt - och i en sådan här situation är det viktigt med både kortsiktiga och långsiktiga lösningar. Många med höga gasräkningar har nämligen inte problem med soliditeten utan med likviditeten. Här skulle en el- och gasräkningsakut kunna hjälpa.

Detta har dessutom blivit ännu mer akut i och med att det elstöd som ska börja betalas ut den 20 februari egentligen inte är ett elstöd utan ett energislagsstöd, för gasen är utelämnad.

Ingrid och andra konsumenter i Skåne som har problem med likviditet men inte soliditet har nu inget annat val än att göra sig av med tillgångar, men att göra sig av med tillgångar när man är tvingad till det för att betala räkningar är sällan en god ekonomisk idé.

Varför sa ni nej till den hjälp som faktiskt fanns att få för Ingrid, nämligen el- och gasräkningsakuten?