Herr talman! Jag sa i mitt första anförande att det är otroligt viktigt att människor i vårt land lär sig svenska. Det har varit viktigt för oss socialdemokrater i regeringsställning. Därför har vi aktivt jobbat med arbetsmarknadspolitiken för att få in människor i jobb. På det området genomför nu den sittande regeringen en stor slakt. Vi har reformerat sfi, ett arbete som behöver fortsätta för att kombinera språk med praktik för att på det sättet snabba på lärandet. Vi har säkerställt ett jämnare mottagande över landet för att varje ny svensk ska få bättre förutsättningar att bli en del av vårt samhälle.

Har man inte asylskäl ska man inte stanna i vårt land. Har man asylskäl och får uppehållstillstånd ska man så snabbt som möjligt bli en del av vårt samhälle. Så angriper man problem med bristande språkkunskap.

Till det har vi också lagt språkplikt som en del av den politik som vi hade velat genomföra i regeringsställning framöver - att ställa tydligare krav på en ny svensk att delta i sfi-undervisning, att se till att människor integreras som en del av föräldraskapet kopplat till språkutbildning och att hitta sätt att fokusera på denna, som jag uppfattar att både statsrådet och jag tycker, viktiga fråga.

Det regeringen gör med Tidöavtalet är att Sverigedemokraternas ondhetssignalering blir regeringens politik. Man angriper problemet med bristande integration med att försvåra denna möjlighet inom hälso- och sjukvården. Med det löser man inte problemet med bristande svenskkunskaper; man skapar däremot stora nya problem för den enskilda, för professionen och personalen och inte minst för barnen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet pekade på det som också behöver finnas med. I dag finns det stora brister inom tolkstödet, och det tycker jag att statsrådet ringade in på ett väldigt bra sätt. Det är barn som behöver bära kunskap och information om att mamma har dödlig cancer eller annan information från hälso- och sjukvården i otroligt utsatta situationer. Det ska inget barn behöva göra.

Om man som regering vill möta denna brist på tolkstöd är det välkommet. Men jag skulle gärna vilja veta hur statsrådet menar att Tidöavtalets skrivningar om försvårad tillgång till tolkstöd möter de utmaningar som vi redan ser och som drabbar barnen, patienterna och personalen.

Dessutom tänker jag att det inte bara är i politiken som kritiken är tydlig. Den är kanske än större utanför denna kammare. Alla fackförbund inom välfärden har tydligt pekat på vad det skulle kunna äventyra i fråga om patientsäkerheten och utsattheten. Många, bland andra barnrättsorganisationer som Unga Örnar och Rädda Barnen, pekar också på utsattheten och hur väldigt illa det rimmar med att vi har fattat beslut om att barnkonventionen är svensk lag. Vi skulle ju behöva förbättra barns rättigheter och deras tillvaro.

Min fundering och uppföljningsfråga till statsrådet är: På vilka sätt ska den här reformen förbättra de brister vi har i dag och förbättra kommunikationen inom vården?