Herr talman! Precis som har redogjorts för tidigare gör konstitutionsutskottet varje år två granskningar, en på våren och en på hösten. Detta gäller redovisningen av höstens granskning. Den är lite mer inriktad på statsrådens administrativa tjänsteutövning och handläggningen av regeringsärendena. Denna gång innehåller betänkandet nio ärenden. Vissa ärenden är som tidigare sagts årligt återkommande, till exempel regeringens sammanställning, medan andra ärenden kan vara kopplade till aktuella händelser eller helt enkelt något som utskottet har valt att titta närmare på. Exempelvis var flera ärenden förra året kopplade till pandemin på olika sätt.

Utskottet har som vanligt gjort ett antal iakttagelser som, precis som andra ledamöter har sagt tidigare, kan ses som medskick till regeringen för framtiden. Jag vill liksom tidigare talare uppmärksamma några av dessa.

Det första ärendet jag vill uppmärksamma är granskningen av regeringens styrning av länsstyrelserna. Styrningen sker såväl genom regleringsbrev som genom andra uppdrag. Vi vill i årets granskning i denna del understryka vikten av samordning och helhetssyn vid beredningen av uppdrag till länsstyrelserna, oavsett om uppdraget kommer via regleringsbrev eller på något annat sätt.

Vi noterar också att regleringsbrevet till länsstyrelserna numera innehåller en bilaga där samtliga pågående uppdrag anges och vilka det har beslutats om i särskild ordning. Vi ser positivt på dessa åtgärder, som ett led i att åstadkomma bättre samordning och helhetssyn vid styrningen av länsstyrelserna. Men i sammanhanget vill vi liksom tidigare framhålla att en förutsättning för att länsstyrelserna ska kunna fullgöra sin funktion som samordnare är att berörda statliga myndigheter samarbetar och har i uppdrag att samarbeta med länsstyrelserna.

Herr talman! Ett annat ärende som jag skulle vilja lyfta fram, även om tidigare talare också har gjort det, rör regeringens remissunderlag. Man får vara ärlig och säga att det kanske framför allt är vårt eminenta kansli som har gjort en kartläggning av de dokument som Regeringskansliet har remitterat under ett visst antal år. Syftet med kartläggningen är att vi i utskottet på en övergripande nivå ska få en bild av de underlag som Regeringskansliet har remitterat. Har det funnits skillnader mellan olika departement? Har det skett förändringar över tid?

Frågor som är av intresse är vilka överväganden som kan ligga bakom valet av remissunderlag och vilka fördelar respektive nackdelar som kan finnas med olika typer av underlag.

Vikten av en god remissprocess har jag redan lyft fram i dag, men vi konstaterar inledningsvis - precis som tidigare talare sagt - att det är upp till regeringen att avgöra hur de utredningar bör bedrivas som anses behövliga som underlag för regeringens beslut.

Det innebär också att regeringen avgör vilken utredningsform och vilka riktlinjer som ska gälla för arbetet. Det kan givetvis finnas flera omständigheter som påverkar i vilken form man vill ha underlagen. Det kan bero på frågornas omfattning och komplexitet eller på om de är av principiell betydelse.

För några månader sedan hade vi här i kammaren en debatt om utlandsspioneri. Enligt mig var det en brist att en särskild utredare hade utrett det. Vi i konstitutionsutskottet brukar föredra att förändringar i grundlagen bereds av exempelvis en parlamentarisk kommitté. Vi konstaterar att regeringen har vidtagit vissa åtgärder för att få en samlad bild och få till en samordning men vill ändå framhålla att det är av vikt att man säkerställer att det finns en samlad bild.

Därmed vill jag tacka utskottskollegorna och vårt kansli.