Herr talman! I årets höstgranskning är vi, som redan framhållits, eniga. Det är egentligen inte ett betänkande utan en redovisning för kammaren av granskningen. Höstgranskningen är sådan till sin karaktär att den fokuserar ganska mycket på organisatoriska frågor och lite mindre på politiska frågor. Det handlar till stor del om hur ärenden hanteras och vilka bedömningar som görs.

Det gör att det av och till, kan jag tycka, kan bli lite frustrerande att läsa. Jag har bakgrund som gammal kvalitetsrevisor och är van vid att rekommendera vad som ska göras. Men här fungerar det mycket så att det finns trådar att dra i för att förändra rutiner, men så länge regeringen är nöjd med hur det fungerar har regeringen möjlighet att jobba på det sättet, herr talman. Det är regeringens beslut som är avgörande. Jag ska inte säga att alla de goda uppslag som finns på många ställen faller på hälleberget, men det gör att vi inte kan säga: Det måste ni genomföra. Det skulle nämligen strida mot den arbetsfördelning som finns.

Icke förty finns det i granskningarna ett antal saker som kan vara värda att uppmärksamma och fundera på. Det gäller alltifrån hur man säkerställer tryggheten i fråga om elektroniskt publicerade förordningar och författningar till vilka underlag man har i lagstiftningsärenden eller vilka hänvisningar man har till författningar när man utger dem. Det finns alltså ett antal spår här, herr talman. Det finns anledning att ta upp och analysera dem.

Herr talman! Det finns en punkt där det finns ett lite större allvar i granskningen. Det gäller det som dolts under rubriken Vissa förvaltningsärenden. Där förs ett resonemang om hur länge man kan vänta med att hantera en begäran om inhibition. När någon överklagar ett beslut kan man också be att få det inhiberat, det vill säga att beslutet inte verkställs under den tid överklagan prövas.

Här gäller det jaktärenden enligt rennäringslagen. I många fall har man kunnat se att ett beslut har överklagats. Beslutet har inhiberats, vilket är ett skydd mot att begå misstag. Men det har dröjt så länge innan inhibitionen är prövad att jakttillfället är överståndet, det vill säga att inhibitionen i realiteten har blivit ett sätt att förhindra. Det går inte att säga att det är en medveten strategi. Men det är viktigt att uppmärksamma att det är en fara om inhibitionshanteringen upplevs som ett skäl eller en möjlighet att förhindra det som är avsikten med reglerna. Det här är ett memento. Ta hänsyn till detta! Fundera på det!

Herr talman! I övrigt är granskningen också lite grann av en uppslagsbok. Det gäller inte minst de delar som hanterar regeringsskiftet. De innefattar en uppräkning av och möjlighet att få reda på hur många anställda som finns i Regeringskansliet och en hel del statistik.

Totalt sett är det ett betänkande som förtjänar att läsas och att reflekteras över. Men det förtjänar också att sägas att ett enigt konstitutionsutskott inte hittar någonting att rikta kritik mot, utöver det lilla resonemanget eller farhågan om tidpunkterna för inhibitionsbeslut.

Herr talman! Jag tycker att det är ett bra ärende. Jag är nöjd över att vara en del i konstitutionsutskottet, som nu överlämnar granskningen till riksdagen. Den är inte föremål för något riksdagsbeslut. Därför blir det inget yrkande från mig.