Fru talman! Jag vill tacka Johan Pehrson för denna debatt. Detta är vår första interpellationsdebatt - det blir många kommande interpellationsdebatter - om arbetsmarknadspolitik.

Vi fick höra här på slutet att arbetsmarknadsministern försökte sätta bilden av att vi socialdemokrater försämrade möjligheterna för Arbetsförmedlingen under förra mandatperioden men att det nu ska råda lugn och ro. Jag vill påminna om att det som hände under förra mandatperioden var att vi, inte bara vid ett tillfälle utan vid två tillfällen, inte fick igenom vår budget. Det som i stället blev verklighet var ett rent alexanderhugg mot Arbetsförmedlingen. Det blev kraftigt försämrade möjligheter för Arbetsförmedlingen att möta de arbetslösa, särskilt där arbetslösheten är som störst.

Jag vet inte varifrån arbetsmarknadsministern får bilden att Arbetsförmedlingen nu står väl rustad. Jag möter i alla fall få som delar den bilden efter dessa kraftiga neddragningar.

Jag skulle återigen vilja påminna om att vi, även om vi är överens om att arbetslösheten är för hög, har en jämförelsevis hög sysselsättningsgrad. Och vid maktskiftet, när högerregeringen tog vid, såg vi faktiskt en sjunkande långtidsarbetslöshet för första gången på väldigt länge. Så vi socialdemokrater gjorde nog ändå något rätt i arbetsmarknadspolitiken. Vi gjorde säkert inte allt rätt men uppenbarligen något.

I den tid som vi nu möter, med lågkonjunktur, väljer alltså högerregeringen att skära ned på arbetsmarknadspolitiken. Det ska bli lika bra eller bättre stöd ändå, säger arbetsmarknadsministern. Kanske har han ett magiskt trollspö. Låt mig tvivla!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror, fru talman, att det är mer sannolikt att det vi nu bevittnar är ett klassiskt borgerligt önsketänkande eller i värsta fall en kapitulation inför arbetslösheten.