Fru talman! Som jag sa inledningsvis vill jag verkligen understryka att uppgifter om människors utsatthet för rasism, diskriminering och hatbrott i vårt samhälle ska tas på största allvar. Regeringen fortsätter därför med ett stort antal insatser som genomförs av flera olika myndigheter.

Annika Hirvonen pratar om att insamlande av jämlikhetsdata är någonting som bygger på frivillighet och samtycke. Men att väga nytta mot risker och avgöra hur sådana data kan användas är kanske inte alltid en bedömning som den enskilde kan göra helt och hållet. Det vill jag understryka. Att kunna se hela bilden inklusive de risker som finns med den typen av insamling av data är ett väldigt stort ansvar att lägga på den enskilde. Det finns stora svårigheter i detta, och det är som sagt en fråga som kräver en mycket djup analys.

Vi kommer att fortsätta arbetet som ska bidra till att fördjupa kunskapen inom detta område. Vi kommer att med de metoder som finns i dag fortsätta att noggrant följa hur utbredd både den strukturella rasismen och annan form av diskriminering i samhället är.

Vi behöver också i det fortsatta arbetet ha en nära dialog med olika delar av civilsamhället för att kunna arbeta så effektivt som möjligt med den här problematiken. Det är så vi kan skapa bättre förutsättningar för arbetet med att förebygga och motverka olika former av rasism på ett sätt som faktiskt gör skillnad.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.