Fru talman! Tack för debatterna som vi har haft den här eftermiddagen. Det känns väldigt uppfriskande och bra för den här vårterminen. Jag ska avrunda debatten med mitt slutanförande.

Jag nappar lite på det som sas om att det är tomt i lådorna på Arbetsmarknadsdepartementet. Ni skulle fylla de lådorna när ni kom dit och var redo att styra landet. Det känns fortfarande som att det inte fylls på där. Det var vad jag menade med vad jag sa i mitt tidigare inlägg om att vi inte har så mycket att ta ställning till här i riksdagen.

Den här interpellationen handlar om den ekonomiska jämställdheten och vikten av ett arbete. Det handlar om identitet och självständighet och att vara någon som kan vara med att bidra. Den handlar om synen på sig själv och att kunna vara en del av samhället. Det är svårt att alltid beskriva i ord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att man måste se och uppleva, både hos sig själv och hos andra människor, att få det där lönekuvertet varje månad. Jag kommer själv ihåg när det inte bara var ett sommarjobb. Det var inte bara nu som jag fick ett lönekuvert, och inget nästa månad, utan det kom varje månad. Det är oslagbart och viktigt för att få människor att växa.

Jag vidhåller fortfarande att nedskärningar är nedskärningar. Det går inte att komma ifrån det. Det tror jag också att statsrådet förstår. Det kommer vi att påpeka och vara tydliga med från oppositionen. Det är inte okej att göra det nu.

Socialdemokraterna är ett arbetarparti. Det är vårt dna när det kommer till de här frågorna. Vi kommer inte att släppa en millimeter, framför allt inte i en lågkonjunktur. Vi ska göra allt som krävs. Det hoppas jag att även statsrådet tänker göra.