Fru talman! Jag kan redan nu säga att jag kommer att frångå debattreglerna vad gäller tid. Det finns också risk för att jag kommer att dua, och det kommer bara att bli en replik - från min sida, i alla fall.
Partiordförande Lööf, kära Annie! Jag vill börja med gåvan från mig och från mitt parti. Det är en gåva till Min Stora Dag från hela det kristdemokratiska partiet och vår rörelse. Men det är också en förhoppning om att vi ska ha möjlighet att äta middag, bara du och jag. Vi ska äta gott och kanske också dricka gott och dela sådant där som kvinnor i ledande ställning delar med varandra. Det har vi tagit del av vid besök från bland annat Finland och Nya Zeeland.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt
Du är den kollega som jag har haft längst. När det stod klart att jag skulle väljas till partiledare för KD hörde du av dig och bjöd in till möte. Du var den partiledare som jag först satt ned med på tu man hand. Det var också i Alliansen, med Anna Kinberg Batra, den arme Jan Björklund och dig, Annie, som jag för första gången hamnade i ett arbetssammanhang där kvinnorna var i majoritet.
Det var där jag fick uppleva kvinnors ledarskap på det sätt som jag skulle önska att det alltid vore: tuff konkurrens i sak, men utan missunnsamhet och framför allt utan kvotering. Det fanns ingen uppsatt gräns eller kvot för hur många kvinnor vi kunde vara i gruppen. Jag riskerade inte att knuffa ut någon annan kvinna, för glastaket för hur många kvinnor som fick plats i ledande ställning var redan krossat. Jag var en partiledare bland medsystrar.
Vi är två politiker som råkar vara kvinnor och som har en saklig men svår diskussion på största allvar om vilken väg som är den rätta för vårt land under kommande år. Jag tror att dessa diskussioner har bidragit till att ta udden av misogyna rubriker om catfights, tjejbråk och annat. Det har förändrat normer. Det är numera det som styr ett land som Sverige, där kvinnors ledarskap helt enkelt är just ledarskap.
Vi är partiledare för två olika partier med en stark ideologisk kompass och värdegrund. Ibland har våra vägar löpt parallellt, och ibland har de gått åt olika håll. Många gånger har de korsats. I dag står vi på samma väg, vid samma plats, men vid ett vägskäl.
Jag tror mig veta ganska mycket om de starka övertygelser som du har och som har burit dig hit. Men jag vet också en del om det du har fått bära och det som andra runt dig har fått bära för att du ska stå vid denna milstolpe. Så, från makthavare till makthavare, från förtroendevald till förtroendevald, från kvinna till kvinna, men kanske framför allt från mamma till mamma hoppas jag innerligt från en särskild plats i mitt hjärta att du när dammet har lagt sig ska känna: Det var värt det. Vi gjorde vägen lite bredare för våra döttrar.
Tack för ditt hårda arbete, Annie! Tack för vår tid tillsammans! Jag ser redan fram emot när vi träffas igen.
(Applåder)