Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret på Lawen Redars angelägna interpellation!

Vi pratar här om principen om armlängds avstånd och om att konsten ska vara fri - en helt grundläggande princip inte minst för demokratiska länders framväxt i Europa och också en princip som har väglett Sveriges kulturpolitik under decennier.

Det är helt uppenbart så att den skrivning som finns i Tidöavtalet om armlängds avstånd inte delas av partierna i regeringsunderlaget, och det är också ett av skälen till interpellationen och ett av skälen till att även jag vill ställa frågan till kulturministern hur hon ämnar agera för att både stärka och värna principen om armlängds avstånd och konstens frihet i praktiken.

Jag tycker att det är glädjande att kulturministern så tydligt uttryckte att det vi har sett hända i Trelleborg, Kalmar och Gävleborg när det gäller att vilja förbjuda sagostunder och ge sig in och tycka till om hur en lucia i ett luciatåg ska vara är ett övertramp mot principen. Där var kulturministern tydlig, och det tackar jag för.

Men jag var själv i en debatt med Sverigedemokraternas partisekreterare innan jul, och han var å sin sida väldigt tydlig med att han inte uppfattade att det här var ett övertramp mot principen och att det för Sverigedemokraternas del naturligtvis måste finnas en möjlighet att gå in och tycka till och påverka innehållet i kulturuttryck om det är skattefinansierat.

Detta, herr talman, är en helt ny tolkning av principen om armlängds avstånd, en tolkning som inte minst många inom kultursektorn nu blir väldigt oroliga för. Frågan är därför: Hur ämnar kulturministern agera för att det ska bli en samsyn inom regeringsunderlaget i den här frågan? Vad kan göras mer för att stärka principen om armlängds avstånd? Delar kulturministern Sverigedemokraternas partisekreterares åsikt och uttalande om att det inte råder någon konflikt inom regeringsunderlaget om den här tolkningen?