Herr talman! Jag är överens med ministern om hur viktiga jobben är för tillväxten, ekonomin i stort och framför allt hushållen. Om man har ett eget arbete att gå till har man både frihet och trygghet i sitt liv. Därför kan vi vara väldigt glada över att den svenska arbetsmarknaden är enormt stark.

Vi var en av de ekonomier som snabbast hämtade sig efter pandemin och lyckades återskapa hög sysselsättning och väldigt högt arbetskraftsdeltagande. Vi har också lyckats pressa tillbaka arbetslösheten, inklusive långtidsarbetslösheten, de senaste åren. Det tror jag är enormt viktigt.

Jag vill rätta ministern på en punkt, herr talman. Det finns inga förslag från vår sida om att ta bort den tillfälliga höjningen av bostadstillägget. Den finns med i vår budget. Vi är överens om att pengarna ska riktas till de grupperna. Det är bra att regeringen gör det.

Det vi inte är överens om är att regeringen i sin budget väljer att lägga 13 miljarder kronor på att sänka skatten för dem med högst inkomster i vårt land i ett läge där man inte har råd att stötta vanliga barnfamiljer som kämpar med sin ekonomi och försöker klara av att betala såväl hyran och elräkningen som maten och kläderna till ungarna. Det blir en dålig fördelningspolitik.

Noll procent av inkomstskattejusteringen som regeringen gör går till de grupper som har det tuffast i samhället. Noll procent! Regeringen lägger 13 miljarder kronor på den justeringen men har inte råd att lägga 1 ½ miljard kronor på att förbättra barnbidragen för vanliga människor.

Jag menar att en ansvarsfull ekonomisk politik måste orka se verkligheten. Det är inte rimligt att höginkomsttagarna får fullt inflationsskydd medan alla andra löntagare ska hålla tillbaka sina löneökningar på svensk arbetsmarknad. Det blir en felaktig ekonomisk politik.