Herr talman! Tack, Mathias Bengtsson, för det icke-befintliga svaret, får jag väl säga då.

Jag har erfarenhet av att vara kommunpolitiker sedan tolv år tillbaka, innan jag kom in i riksdagen, så jag är mycket väl medveten om hur kommuner prioriterar. Jag kommer från en ganska liten kommun, vilket jag är medveten om att även ledamoten Bengtsson gör.

Vänsterpartiet lägger 33 miljarder till kommunerna, vilket är 13 miljarder mer än vad SKR har meddelat att man behöver för att bibehålla dagens nivåer. Det betyder att 13 miljarder mer hade kunnat läggas på utveckling av välfärden som helhet, och en stor del av dessa pengar hade gått till skolan.

Det är förvisso sant att vi inte gör några riktade satsningar till kommunerna. Kristdemokraterna är såvitt jag vet för att kommunerna ska ha ansvar för skolan och att det är de som ska styra skolan, inte riksdagen. Vänsterpartiet har en annan åsikt. Men nu har vi det system vi har, och då ska vi leva upp till det. Om kommunerna vill göra dessa satsningar och har kompetens att lägga pengarna på det som kommunerna ska göra, då ska de också kunna göra det.

Det är intressant. Regeringen skulle kunna lägga ännu mer pengar till kommunerna, men i stället väljer man att sänka skatten för dem som tjänar absolut mest. De som tjänar över 50 000 kronor i månaden får alltså skattesänkningar till en kostnad av 13 miljarder för staten. Och så pratar ledamoten om att man tillskjuter 1,9 miljarder till läromedel. Var finns proportionerna i detta?

Jag förstår inte riktigt hur regeringen har resonerat när man tycker att det är viktigare att de som tjänar absolut mest i samhället ska få skattesänkningar. Vi här kommer att få en skattesänkning på upp till 1 500 kronor i månaden, men skolan ska behöva dra ned och göra nedskärningar.