STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 15 december

Herr talman! Man brukar säga att på 70-talet var behovet av fossilfrihet en prisfråga. Man ville sänka priset, för det var dyrt med olja. På 80- och 90-talen blev det mer och mer en miljö- och klimatfråga. Man visste mer då om vilka andra risker som fanns. Nu på 2020-talet har det blivit en säkerhetspolitisk fråga.

Dessa frågor står inte emot varandra - det är det enda goda med allt detta - utan understryker varandra. Världen ska bli fossilfri, Europa ska bli fossilfritt och Sverige ska bli fossilfritt. Ju mer enighet vi kan få om detta, desto bättre.

Om det förfärliga kriget kan föra med sig något gott genom insikten om beroendet av länder som Ryssland och beroendet av klimatskadliga energikällor som olja, kol och gas är det i grund och botten bra. Att vi dessutom vill ha en gemensam marknad och konkurrenskraft i Europa och att vi inte gör ensidiga saker i något så gemensamt som klimatet är också bra. Det var därför jag sa att det i grund och botten är bra att USA är med på banan. Allt detta är bra.

Sedan kommer alla länder att välja olika vägar. När jag och Frankrikes president diskuterar kärnkraft med stor entusiasm är alla inte lika entusiastiska. Det är så, och vi har respekt för det. En del saker kommer vi att göra gemensamt. Om vi få ett Europa som är en konkurrenskraftig plats för investeringar i batteriteknologi, som vi just nu har ganska mycket av i till exempel Sverige, och i innovativa lösningar är det bara en fördel.

Varje land fortsätter att ha ansvar för sin egen energiproduktion. Jag vill inte göra någon besviken, men Sveriges energipolitik var inte med på agendan för Europeiska rådets toppmöte. Det var däremot behovet av att bli helt fossilfria, vilket Sverige delar med många andra europeiska länder i allt högre grad.