Fru talman! Tack, Gudrun Brunegård, för anförandet!

Det var mycket som Gudrun Brunegård framförde som jag kan hålla med om. Jag tycker att det är bra att man har fått ned avräkningarna av biståndet, även om jag helst hade sett att det inte hade gjorts några avräkningar över huvud taget. Jag anser att bistånd ska användas just till bistånd och inte till andra saker.

Vi ser nu att behovet av bistånd är större än någonsin. Fattigdomen ökar. Hungerkatastrofen är ett faktum. Flickor, kvinnor och barn har drabbats särskilt hårt. Jämställdheten minskar igen, och våldet mot kvinnor ökar. Det finns minst sagt stora behov inom biståndet, inte minst när det gäller demokrati- och rättighetsbistånd.

Både liberaler och kristdemokrater lovade före valet att enbart stödja en budget där 1 procent av bni går till bistånd. Att detta löfte nu kastas över bord tycker jag är ett svek både mot väljarna och mot de miljontals människor i världen som är i behov av internationellt bistånd.

Hur förklarar ni detta svek för väljarna? Att sänka biståndet i en tid då globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är inte rimligt, anser jag. Jag vill gärna ha ett svar på hur ni resonerar om sänkningarna av biståndet.