Herr talman! Tack för anförandet, Tomas Eneroth! Det var länge sedan vi hade en budget som fått fullt stöd i riksdagen. Det har vi nu, och det är positivt för Sverige och bra på många sätt. Biståndet är naturligtvis en del av detta avtal.

För Sverigedemokraterna är 0,5 procent inte det viktiga. Det är inte en princip. Jag har många gånger hört Tomas Eneroth säga att det är principen om 1 procent som är viktig. För Sverigedemokraterna är det inte principen som är viktig. Det är vad medlen har för effekt som är viktigt. Att vi avsätter en viss summa pengar varje år är inte det viktiga, utan det viktiga är vad de pengarna gör. Det är detta som är centralt för Sverigedemokraterna.

Vi är stolta över det avtal vi nu har ingått. Vi är nöjda med detta avtal och med biståndspolitiken, med den ram som ligger för de kommande tre åren. Sedan har vi en ny förhandling och ska sätta nya ramar; då får vi se vad som händer. Men vi är inte missnöjda, som Tomas Eneroth lägger fram det.

Man pratar om ledartröjan i världen. Men det är också många som menar att Socialdemokraterna bryr sig mer om hur man ser ut än om vad som faktiskt gör skillnad när det gäller biståndspolitiken. Vi styr om det multilaterala stödet till civilsamhället. Det är så vi tänker.

Genom åren har kritik riktats mot svenskt bistånd, från legitima källor. Varför har Socialdemokraterna inte gjort något åt de brister som finns inom det svenska biståndet? Varför är principen om 1 procent viktigare än att de resurser och de skattemedel som hårt arbetande svenskar drar in gör skillnad? Det förstår inte jag.