Herr talman! EU:s trumpetfanfar skulle kunna beskrivas som att vi är starka tillsammans. Det bevisades väl för några dagar sedan med - precis som Håkan Svenneling från Vänsterpartiet nämnde - ett nionde sanktionspaket. Det är nästan ett i månaden sedan Rysslands massiva inmarsch den 24 februari in i det självständiga, fria Ukraina. Det är väl också Ukraina som är den bärande balken också nu de kommande månaderna, och även enighet kring Iran.

Däremot finns det lite mindre enighet, i alla fall mellan EU och USA, när det gäller det som statsministern nämnde: Inflation Reduction Act, IRA. Jag har hittat ett citat där statsministern säger: Nu är det viktigt att samarbeta och inte gräla med USA.

Detta är ju den dubbelhet som IRA skapar för oss. Å ena sidan är det bra att USA vill ta kampen mot inflation; det borde alla göra. Det är bra att USA markerar sina klimatambitioner. Så var det ju inte riktigt med den tidigare administrationen. Å andra sidan finns det en genuin rädsla i Europa att detta också har protektionistiska drag, och att man försvarar den nordamerikanska marknaden - USA och Kanada - mot Europa.

Därför vore det bra att höra om det finns förhoppningar om att de europeiska motåtgärderna inte blir egen protektionism, att de inte blir egna fonder för europeisk suveränitet eller olika former av handelskrig och tullar, utan att man genuint försöker övertyga USA om att styrkan i världshandeln gynnar Nordamerika - USA, Kanada och EU går sida vid sida mot Ryssland och mot Folkrepubliken Kina.