Herr talman! Jag svarade på frågan om antalet kvotflyktingar i första replikskiftet, men jag kan upprepa att jag inte ser att det finns en magisk siffra som är den absolut rätta.

Men jag kan konstatera att vi mycket riktigt har kvar nivån på 5 000 i vårt budgetalternativ, som ju är det som vi kom överens om mellan flera partier tidigare. Detta är en mindre del av de flyktingar som kommer till Sverige, och det är de som har de absolut största behoven. Vi ser alltså inte att det i första hand är just antalet kvotflyktingar som behöver minska. I övrigt står vi dock för att vi behöver ha en betydligt mer stram migrationspolitik än vi har haft under de senaste decennierna.

Nu handlar den här debatten egentligen om integration och segregation. Jag noterar att Viktor Wärnick ändå kom till detta på slutet. Det uppskattar jag.

Det var ju inte så mycket egna förslag som lyftes fram, men det kanske kommer i anförandet senare. Men jag passar väl på att ställa frågan helt enkelt: Utöver den strama migrationen, som vi i stora stycken är överens om, vad ser Moderaterna är det som kommer att snabba på etableringen och minska eller helst bryta segregationen?

Som jag läser det är det här som vi har de stora konfliktlinjerna. De finns inte i migrationspolitiken, hur gärna Viktor Wärnick ändå vill debattera detta politikområde och måla upp det som den stora konflikten. Men det är snarare i integrations- och segregationspolitiken som skiljelinjerna går.

Hittills har vi sett en rad förslag om hur högerpartierna avser att spä på segregationen. Finns det något som man har tänkt göra för att bryta segregationen, eller är detta, herr talman, inte någonting som står på de högerkonservativas agenda för den här mandatperioden?