Herr talman! Jag förstår att det är svårt för Teresa Carvalho att komma undan det faktum att Sverige även i fortsättningen ska vara det land inom Europeiska unionen som tar emot flest kvotflyktingar av alla. I år har länderna åtagit sig att ta emot 23 000 kvotflyktingar på ett ungefär. Andelen för svensk del är enormt hög om man ser till den totala volym som Europeiska unionens medlemsländer har åtagit sig.

Om man ser på vad UNHCR önskar att Europeiska unionen ska göra kan man se att det handlar om ungefär 40 000 kvotflyktingar årligen. Då hamnar siffran på 900 kvotflyktingar, som vi moderater tillsammans med samarbetspartierna har lagt fram, i rätt härad. Det står i proportion till vad Sverige ska ta emot.

Det är egentligen denna konflikt som finns i betänkandet, om man tittar på hur anslagen fördelas. Det är därför jag tar upp detta med ledamoten och frågar. Det handlar om flera hundra miljoner ytterligare som Socialdemokraterna vill lägga på detta, samtidigt som man säger sig bedriva en stram migrationspolitik. Jag får faktiskt inte detta att gå riktigt ihop.

Det är klart att integration och volym hänger ihop. Det tror jag att de flesta av oss i den här kammaren nu kan erkänna.

Sverige tar och har historiskt tagit ett stort ansvar när det gäller att ta emot människor på flykt. Det vi har misslyckats med är integrationen. Vi har misslyckats med invandrares etablering i samhället, på arbetsmarknaden och i övriga delar. Därför är det viktigt att ord och handling hänger ihop.

Därför frågar jag nu ledamoten ytterligare en gång: Hur kommer det sig att man påstår att man bedriver en stram migrationspolitik samtidigt som man ska ta emot fem gånger fler kvotflyktingar än regeringen föreslår?