Fru talman! Tack, Sofia Amloh, för frågan! Det går ju inte att svara på om jämställdhetsintegrering bara är bra eller dåligt, utan det är ett verktyg. Frågan är hur man avser att använda det, vad det ska användas till.

Det syftar ju till att se till att de sex jämställdhetspolitiska målen införlivas i verksamheten. Då måste vi gå tillbaka dit och fråga: Vad tycker vi om de här målen? I grund och botten, sett till rubrikerna, är de jättebra. Det sjätte målet, att vi ska stoppa mäns våld mot kvinnor - 90 procent av budgeten - är jättebra. Det är ingen som tycker att det är någonting konstigt med det.

Men tar man till exempel det första delmålet fokuserar det ganska mycket på att vi ska få en jämn könsfördelning bland män och kvinnor. Då tittar man helt numerärt på den här siffran, och då är frågan: Är det numerären som är det viktiga, att det är lika många män som kvinnor? Eller är det kanske viktigare att kvinnor och män har lika stor möjlighet att påverka sin samvaro, sitt liv och sitt samhälle?

Rent konkret när vi tittar på detta så, ja, vi jobbar med jämställdhetsintegreringen, och vi ser till att det är lika många män som kvinnor. Men det kan ju vara så exempelvis att ett parlament har 45 procent kvinnor där kvinnorna inte har någonting att säga till om över huvud taget. Det anses alltså vara bättre och mer jämställt än ett parlament med, säg, 39 procent kvinnor där de kvinnorna har den största möjlighet att vara med och påverka?

Svaret på frågan om jämställdhetsintegrering är bra beror alltså helt enkelt på vad man bakar in i det begreppet. Som du säger ligger det kvar i budgeten, men exakt hur det ska användas, vad det de facto innebär, är ett löpande arbete som vi kommer att få återkomma till.