Fru talman! Jag tackar Camilla Hansén för möjligheten att ha ett reflekterande samtal. Jag tror att vi får söka fler tillfällen för just detta.

Jag har lyssnat på många debatter från kammaren där läraryrket har problematiserats och där lärarnas status har problematiserats till den grad att det faktiskt är färre och färre som söker till lärarutbildningen. Det är klart att ord har betydelse. Det som sägs i denna kammare kommer ut och påverkar förutsättningarna för människor att söka sig till en arbetsplats.

Om det har uppfattats som att vi har sagt att hela lärarutbildningen nu ska göras om från grunden har det inte varit min avsikt, och jag hoppas inte att det är så det har kommit ut härifrån heller. Men jag är helt övertygad om att saker behöver göras i lärarutbildningen.

Tvärtemot vad Camilla Hansén möter där ute möter jag många som lyfter fram just detta. Det finns flera saker som behöver hanteras i en lärarutbildning.

Däremot tror jag inte på lösningen att det måste vara antingen eller, att vi nu ska sluta titta på lärarutbildningen därför att det kan ta lång tid. Då skulle vi inte debattera något av det som vi debatterar i denna kammare, för ingenting går snabbt.

Jag tror att man måste titta på alla led. Man måste titta på förutsättningarna för lärarna, de kommunala förutsättningarna. Man måste titta på arbetsmiljön. Man måste titta på lönesättningen. Men man måste också titta på utbildningen. För om vi inte rustar lärarna rätt redan från början kommer vi att möta den verklighet där fler och fler nyutexaminerade lärare snabbt söker sig från skolan. Det är inte en verklighet som jag vill se.